Claudia Galli Concha

En tanke /Repris från 6 april – 2014

Jag har precis landat på min arbetsplats, min kontorsplats i mitt hem. Bredvid mig har jag en rykande kopp kaffe med alldeles för lite mjölk (är inne i ett tränings och kost-program som inte tillåter mjölk alls men jag kan inte riktigt hantera det…), doftljuset bredvid mig på bordet brinner och doftar gott och påminner mig om arbete. Doften har blivit sammankopplad med det och nu ska jag jobba en stund innan jag tar kväll.
Min söndag har varit bra. Lugn och bra. Jag har faktiskt inte gjort mycket alls. Tränat. Städat lite. Gett lite kärlek åt mitt hem. Tittat på tv. Slöat bort det mesta av dagen. Jag är alltid glad när jag kan det för jag vet att jag får igen det i veckan sen. Att jag har vilat.
Men jag har haft med mig en tanke hela dagen. Imorse när jag var ute med Kitty på vår morgonpromenad som idag bara var runt om i kvarteren så cyklade en man förbi mig. Jag hade sett honom en bit bort och nu när jag skulle gå runt ett gatuhörn så passerade han mig. Hans blick följde mig och precis innan han skulle vända tillbaka sitt huvud så ropade han -Bra spelat! och gjorde tummen upp. Jag blev så glad. Jag log och ropade -Tack! så högt att jag kunde vara säker på att han hörde trots att hann hunnit iväg en bit med sin cykel. Jag vet inte vad han hade sett eller när men ändå värmde orden och hans glädje när han sa dom så otroligt mycket. Hela dagen har jag haft med mig det och känt en stor tacksamhet. Åh, vad jag ska bli bättre på det. Bättre på att verkligen säga något om jag tycker det. Ja, iallafall om det är positivt. Jag har till exempel många Sommarprat som har berört mig, om jag träffar dom människorna så ska jag verkligen säga det. Vad är man rädd för? Att människan ska be en dra åt helvete? Då känns det mer som att det är den människans problem. Jag menar så länge man säger något positivt så kan man ju gå därifrån med vetskapen om att det var ens enda avsikt. Människor kan alltid reagera olika på saker och det får man vara beredd på i vårt land om man går fram till någon man inte känner. Vi har ju dessvärre inte den kulturen här. Men jag ska börja imorgon. Om jag träffar eller ser någon som jag vill berömma för något så ska jag göra det. Direkt. Utan att tveka.
Hoppas ni alla njuter av er kväll 
Skärmavbild 2015-11-07 kl. 00.36.28
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.