Jag vet inte vad som gör att jag skriver det här. Jag vet inte vad som gör att jag plötsligt känner att det är viktigt att vi pratar om det. Eller viktigt för mig att prata om det. Jag går i terapi. Ja, det är inget märkvärdigt med det. Det är många som gör, det vet vi, men det är inte så många som pratar om det. Jag har inte pratat så mycket om det för jag vet att det väcker så många frågor. Man för tankarna till psykisk ohälsa och det är inget roligt ord. Jag anser inte heller att jag lider av psykisk ohälsa, jag anser att jag är begåvad med psykisk hälsa. För det är det jag tycker att det är när man tar kontroll över sitt beteende och sina känslor. När man jobbar för att hitta verktygen för hur man ska agera och reagera. När man vågar kasta sig ut och berätta om sitt innersta för någon, kasta sig ut utan någon som helst garanti på att man kommer att bli hjälpt och bättre. Det vet man aldrig. Men förhoppningsvis hittar man en bra tearapeut och så blir man hjälpt. Det kan ta lång tid, men det kommer att bli bättre. Jag tror på samtalet.
Idag när jag hade träffat min terapeut som jag har träffat en tid nu så satt jag på ett café och kände så starkt att jag ville dela med mig av det här. Jag la upp en bild på Instagram och responsen blev stor. Och kommentarerna många. Och plötsligt kände jag en sån glädje och värme och stolthet över att jag hade berättat. Vi är så många som i perioder i livet behöver hjälp. Jag är i en period nu där jag behöver hjälp att reda upp och reda ut. Jag behöver hjälp med att lära känna mig själv och varför jag reagerar som jag gör i olika situationer. Så jag skriver det här för att jag tycker att vi ska börja prata med varandra om det. Det finns inget fult i det. Inget misslyckande. Det finns bara en sanning och ärlighet. Och man får be om hjälp. Det finns inga regler för vem som får eller vem som behöver hjälp. När livet och verkligheten blir överväldigande så får man söka hjälp oavsett hur stort eller litet ens problem är. Är det ett probelm för dig så är det. Ingen annan kan avgöra det. Vissa behöver hjälp. Så är det bara. Ingen ska någonsin behöva skämmas för det.
Vi ska alltid våga prata om det. Vi har varandra. Och vetskapen om att vi inte är ensamma gör oss starkare.
Tack, tack, tack! Jag är i samma fas och har också känt ett sug att dela med mig – det är så viktigt! Och absolut inget att sopa under mattan – tvärtom, det är riktigt hälsosamt och modigt att granska sig själv och reflektera över mönster, bagage och framtid!
Precis! Tillsammans blir vi starkare!
Jag har också gått i Terapi och det är det bästa jag gjort man mår så mycket bättre av det ! kram <3
Jag har också gått i terapi.
Tycker att det är starkt att göra det, att ta tag i sitt liv.
Jag går också i terapi. hoppas att det hjälper. Har för mig at Adam Allsing nämde ngt om dig i en podd. Hoppas att du mår bättre av terapin.
Starkt att stå upp för detta, det behövs fler som du 🙂
Ja, tack för att du tar upp detta. Det är så konstigt att man inte tar upp såna här saker oftare. Jag själv går i KBT, det är så lätt att känns sig ensam när man går igenom vissa saker. När det väl kommer till kritan så är man inte ensam, tvärtom! Alla människor går igenom saker, livet är en riktig berg-och-dalbana, alla behöver hjälp ibland. Men det är inget man pratar om. Det är nästan lite tabuartat, varför kan man fråga sig? Vi borde våga prata om det mer. Tack för att du delar med dig, du ÄR en riktig inspirerande person, jag gillar dig! Kram
Tack för att du tar upp ämnet! Det är så viktigt det du skriver.
Livet är ett ständigt undersökande i sig själv, varför man fungerar på vissa sätt i vissa situationer. Vårda relationen till sig själv. Inget fult med att behöva hjälp med det.
Kram och ta hand om dig!