Ok. Nu är det snart en vecka sedan förlossningen. Om några timmar är det exakt en vecka sedan förlossningen.
Vilken vecka. Intensiv på ett sätt. Väldigt lugn på ett sätt. Omvälvande. Mycket känslor, många tankar, så mycket kärlek så att jag nästan känner att jag ska spricka, så mycket kärlek att det rinner över. Och kroppen…hej och välkommen tillbaka. Eller välkommen på väg tillbaka kanske jag ska säga.
Tänk så lite man vet, eller iallafall jag. Om kroppen, om kroppen som gravid och om kroppen efter graviditet. Det är ju liksom ingen som pratar så mycket om det eller så är det jag som inte har lyssnat men jag vaknar varje morgon och tittar på min kropp och känner det som att jag lär känna den på nytt.
Det är framförallt 3 saker jag absolut inte hade någon aning om:
1. Magen är kvar…nej absolut inte så stor som den var såklart men den är ju där. Jag vet inte vad jag trodde, att den skulle försvinna helt över en natt, nej, det hade ju varit konstigt om jag tänker på det. Men att jag nu har ungefär likadan mage som i månad 3 känns lite konstigt…Den blir mindre och mindre för varje dag. Jag följer med spänning hur den sakta men säkert försvinner.
2. Att man får världens största bröst. Såklart att det händer något med brösten när mjölken rinner till men så stora som dom blir…herregud. Får passa på att ta dom där bikinibilderna snart, haha, ja, när magen är borta då kanske…
3. Att jag kunde längta efter mina fötter. Jag har verkligen längtat efter mina fötter. Det har känts jättekonstigt att titta ner på fötterna och inte se vart knäna slutar och vristen börjar. Det har liksom gått som en rak linje rakt ner i skorna. Hobbit fötterna som jag skrev om här. Men nu är dom tillbaka. Kanske en lite lätt svullnad som är kvar men ändå. Varje morgon sedan prinsessan föddes har jag tittat på fötterna när jag vaknat och väntat på att se deras vanliga form och imorse hände det äntligen. Välkomna tillbaka feets!
Dom är tillbaka!
Hej Claudia och ett stort grattis till eran lilla prinsessa. Jag är en tjej som älskar att sy, (det är en nyfunnen hobby).Jag har en hobbyverksamhet som heter LillaBus och jag skulle så gärna vilja skicka en present till dig Om jag kan få din adress på nåt sätt? Min hobbyverksamhet hittar du på http://www.facebook.com/lillabus14. Jag skulle bli jätteglad om du ville gilla den och eventuellt göra lite reklam för den på din blogg? Jag har följt din blogg länge nu och ser framemot att följa er och eran lilla prinsessa i framtiden 🙂 jag har själv 3 barn och det är livet tycker jag. Ha en underbar dag. mvh Svala Thordardottir
Du är helt underbar Claudia. Denna kärlek. Och vilka ord. Du delar med dig av din kärlek på ett så vackert sätt att man blir tårögd.
För snart 21 år sedan blev jag mamma till mitt/vårt första barn. En dotter som får heta Emma.
Känner igen precis allt i det du skriver. Att man trodde magen bara skulle försvinna. Chocken över att få bröst som Dolly Parton var nog värst. Mins att jag stod och titta i badrumsspegeln på sjukhuset och förundrades över hur dom kunde växa så på ett dygn. Fniss.
Dock blev inte min förlossning som jag hade trott. Värkarna började på fredagen. Och det var olika läkare som kom med olika besked. Och framför allt när man är förstföderska. Efter en pina över hela helgen. Det slutade med igångsättning på måndagen. Men sen gick allt fel. På kvällen fördes jag till till akutrummet på förlossningen. Jag var hög på lustgas och fattade inget. Kom bara ihåg larmet som ljöd och lanporna i taket. Min man gav dom en bricka med sprutor ( för att distrahera honom förstod vi sen). Kom ihåg att dom sa att dom skulle söva mig. Min man höll mig i handen trodde jag. För precis nör jag somnade ser jag en skäggig äldre man. En i akutteamet.
Men det slutade lyckligt ändå. Dottern hade försökt att ta sig ut läääänge. Men hade snurrat navelsträngen runt halsen och det var därför hennes hjärtljud gick ner. Och dom tog ut henne snabbt. När jag sen fick hålla min dotter första gången beskriver du precis allt det man känner.
Nu fyller hon snart 21 år. Och vi är fortfarande lika tajta. Fast hon bor i Norge med sin pojkvän.
Varje kväll skickar vi godnatt sms. Emma fick också en lillebror 4 år senare. Och man undrade hur man skulle räcka till. Och det gör man. Barn är det underbaraste som finns. Och att dom växer i vår kropp. Ta väl hand om Er. Och grattis till lilla prinsessan. Och grattis vovven som blivit storasyster.
Haha! Ja du! Lika chockad som man blir över hur stora bröst man får, liks chockad blur man när de (som i mitt fall) blir platta igen när man slutat amma! 🙂 njut! 😛