Claudia Galli Concha

Jag har insett att jag är invigd. Invigd i klubben av mammor. Det är en härlig känsla, det är så underbart med olika sammanhang och nu är det här ett nytt sammanhang. Och jag trivs med det. Jag trivs med er.

För två år sedan fanns det inte en cell i min kropp som var intresserad av barn. Inte av livet med barn, inte av hur barn funkar, inte av hur jag skulle vara som mamma, inte av hur jag skulle tänka, jag var inte intresserad av något som hade med barn att göra.

Men nu är jag här, bland er alla underbara mammor och blivande mammor. Jag känner av samhörigheten. Vi är inte alla lika, vi tycker inte alltid lika, vi kommer inte alla att vara lika i hur vi uppfostrar våra barn eller ens hur vi vill uppfostra dom. Men vi är ändå en klubb. Inte bättre eller sämre än dom som inte har barn, absolut inte, det är en grym klubb, jag var där i 36 år:). Men det här är ett nytt sammanhang för mig och jag tycker att vi ska stötta varandra och finnas där för varandra. Jag gillar det.

Vi har ändå gått igenom samma sak, svullnat upp vid en graviditet, nojjat för hur livet kommer att förändrats, känt den ovillkorliga kärleken till något som rör sig i magen, fått fetare hår än vanligt, eller tjockare eller tappat det, tittat oss i spegeln och tänkt

– Herregud, hur ser jag ut? (Eller är det bara jag?)

Tittat oss i spegeln och tänkt
– Var har alla 18 kg hamnat ändå? (Det här tänker jag en bra dag:))

Tittat oss i spegeln och tänkt
– Vilken konstig struktur man får på huden när man binder galenskapsmycket vatten i kroppen…(Kanske också bara jag?)

Men. We are a family, I´ve got all my sisters with me…

Och jag ser fram emot den här nya fasen som jag går in i om ca tre veckor.

2015. Let´s be mamas!