Igår var det dags. Slutfest med hela Äntligen Helg gänget. Fantastiskt fint ordnat med roliga lekar och god mat som intogs på en fin restaurang vid vattnet i utkanten av Stockholm. Det var så många bra människor i den här produktionen. Så mycket glädje och respekt för varandra. Jag njöt av att träffa alla igen. Dock är jag dålig på slutfester. Kombinationen av att jag inte dricker så mycket och att jag har svårt att säga Hej Då gör just slutfester till en märklig happening. På slutfester ska det drickas, man ska släppa hämningarna, man ska prata ut, folk ska försöka flirta upp den där personen dom spanade in under hela produktionen och så ska man säga till alla att man kommer att sakna dom, hur roligt man har haft och att man måste ses igen. Jag säger det inte om jag inte menar det, men jag tycker att det är jobbigt med farvälen.
Jag gick hem tidigt igår, efter två dagars inspelning med ett projektet jag arbetade med i veckan,ett tidigt flyg imorse och en man hemma som jag träffat alldeles för lite den här veckan så kände min kropp, min hjärna och mitt hjärta att de inte klarade mer när klockan blev tolv. Då var jag trött, mitt vinglas var uppdrucket och jag hade pressat i mig en fireball. Haha, jag är en så dålig partydrickare. Har aldrig varit en dansa-på-bordet-tjej. Nej, dansa ja, på bordet nej. Men jag sa faktiskt Hej Då till alla jag hann med. Jag brukar smita. Jag vet det är hemskt. Men som jag sa jag brukar verkligen ha problem med att säga Hej Då. Det knyter sig lite i magen och orden kommer onaturligt. Men igår övervann jag något. Jag andades och pratade en liten stund med dom jag sa Hej Då till. Det var trevligt.
Ett mycket bra avslut på en mycket bra produktion. Och jag betedde mig som en vuxen och sa farväl som sig bör.
Ny flyger vi till Malmö och tar helg.
Love & Light.
♥
