Det är ju en livsomvälvande upplevelse. Livet blir aldrig som förut. Den tanken är jag helt bekväm med, eller det längtar jag efter. Nu har jag ju levt såhär jättelänge, det räcker, nu vill jag ha det där nya. Ett barn. En underbar dotter som är en mix av mig och mitt livs stora kärlek. Inget hade kunnat vara bättre.
Men det är ju några smådetaljer som blir betydligt svårare att hantera, jag har gjort en lista:
Nysa – känns jättekonstigt. Jag brukar njuta av att nysa men nu är det helt hopplöst. Det är som att hon spjärnar emot så att jag får inte ut hela nyset. Jag måste sätta mig i en viss ställning eller stå lite hukad för att kunna nysa ut. Ja, inte ett jätteproblem men ändå.
Böja mig – ALLT som har med denna rörelse att göra är hopplöst, jag blir högröd i ansiktet och det känns som att jag får andnöd. Bredbent går helt ok, men att på något smidigt sätt böja sig ner för att ta upp något är helt omöjligt. Knyta skor, puh, sätta på sig jeans, jobbigt, sätta på sig strumpbyxor, ännu värre. Just nu är jag i ett läge att det vore skönt att gå i onepiece hela dagarna. Eller nej, jag har bestämt att våga (orka) vara fierce hela min graviditet men jag kan inte hymla med att det skulle vara skönt med en onepiece…som någon annan klädde på mig varje dag. Och sen gå barfota på det.
Gå med öppna skor – Jag orkar inte knäppa några skor längre. Så jag går med öppna sneakers, öppna skor, de flesta skor öppna. Det är en kombination att jag inte kan/orkar böja mig och att jag tror att mina fötter blivit lite knubbigare.
Sova på mage – det här är nog det värsta. Jag är ju en sova på mage tjej…Numer får jag ligga på rygg med händerna knäppta ovanför magen som en prästinna. Hmm. Inte helt nöjd med det här. Eller läsa. Hur är det är det tänkt att man ska läsa. Det måste man ju göra på mage?!? Nej, nu ligger jag lite på sidan på något märkligt sätt. Det här är den svåraste delen. Det har till och med hänt att jag står på knä med armbågarna i sängen för att läsa. Det här ser lite konstigt ut. Men vad gör man inte?
Men som sagt. DET ÄR SÅ VÄRT DET!
Om 3,5 månad så är hon här. Då ska jag ligga på mage och titta på henne.
♥
Hihi kommer ihåg hur det var att böja sig i slutet. Min mage var enorm med son nr 2! Jag är 150cm så då måste magen utåt 😉 har inte börjat sova på mage än och kommer nog aldrig börja igen. När man är som störst kan man oftast inte sova på rygg, för barnet trycker så dant på lungorna då.
Det funkar bra att köra ner fötterna i ett par fodrade gummistövlar 🙂 med storebror åkte jag in till bb i foppatofflor, för det var det enda jag hann/kunde få på mig. Vattnet gick i v 33 så det var lite bråttom in till bb som ligger 5,5 mil bort.
Ah! Kan man börja köra med gummistövlarna redan vecka 25;)