Ibland undrar man, eller ska jag säga ibland vill man slåss…
Idag innan föreställningen stod jag och pratade med en äldre man, han skulle se föreställningen och ja, vi minglar lite med publiken ibland innan vi kör vår show. Mannen får syn på min mage, han säger – Jaha, så det är snart dags? Njae, sa jag, det är lite mer än tre månader kvar, svarar jag och ler samtidigt som jag klappar min mage som jag är så otroligt stolt över.
-Men herregud, säger mannen, hur stor ska du bli?
Handen som klappade min mage var på ett reflexmässigt sätt på väg upp och smeka mannens kind i en väldigt hög hastighet. Vad svarar man på det? Eller för det första hur fan tänker man när man säger så?
Jag ville inte se mannen i ögonen så jag tittade bort samtidigt som jag mumlade något svar i form av – Ja, antagligen lite större…Sen gick jag.
Jag vet inte om jag är större än normalt eller normal eller mindre än normalt, jag skiter helt enkelt i vilket. Jag är gravid, något vi hoppats på och jobbat på en tid, så jag är så otroligt stolt och fantastiskt nöjd med det. Finns inte på kartan att jag skulle gå runt och oroa mig över om jag väger tre kilo mer eller mindre än någon annan som är lika långt gången som jag.
Så länge jag inte äter 500 gram mjölkchoklad om dagen eller mättar mig med muffins så kommer jag inte varken oroa mig eller nojja. Varför? Det här kommer att hända mig en, förhoppningsvis två gånger i mitt liv och är det någon gång jag kommer att lägga bort kroppsnojjor och krav så är det nu.
Nu är det jag och hon (in the making) och fasiken vad jag njuter. Min kropp är fantastisk som kan skapa ett liv och få det att fungera och växa där inne.
Och dumma kommentarer…kommer jag fortsätta ignorera i framtiden.
♥
Hej! Så kul att läsa igenom din blogg, jag ska nämligen ha en liten tjej bara någon vecka efter dig.
Exakt det du pratar om hände mig förra helgen, och reaktionen var ”OJ! Va stor du är för o ha så lång tid kvar!”
Oavsett om man är det eller inte så hör det ju faktiskt till ren hyfs att inte säga så, speciellt till en främling! Så orolig som jag blev efter den kommentaren, det hoppas jag att hon inte hade räknat med, för i så fall var hennes intention av bara vara elak. Men så pratade jag med min barnmorska, och efter det känns allt lättare.
Jag uppskattar utefter dina bilder att vi är ungefär lika stora. Det är inget fel på oss, våra barn mår bra och man ser helt enkelt olika ut!
Så otroligt starkt att du inte tog åt dig, du är ju helt fantastiskt vacker i din graviditet också.
Lycka till i fortsättningen!
Wow, magen ser jättefin ut.
Hehe, herregud vilka människor det finns alltså. Hade du funnit dig hade du kunnat ställa honom en motfråga:" jasså så det är dags snart alltså ser jag." Han: "vad menar du?" "Ja, för hemnet alltså". Men det skulle du (och vilken normal funtad människa somhelst) inte göra, för det har man ju inte med att göra, eller kan veta. Oops, nu var det visst mina egna gravidhormoner som gick igång på detta märker jag 😉
Ja det finns folk till allt! Jag förstår inte vad det är som gör att vissa tar sig friheten att vräka ut sig sådana där otroligt dumma komentarer. Folk kan väl vända på det istället och tänka att man har en stark och frisk kropp som bär på ett helt nytt liv. Det är ju fantastiskt! Du är vacker som vanligt Claudia, gravid eller ej. Skit i alla dumma komentarer och var stolt! Du strålar!
Du är fin som du är! <3
får kommentarer varje dag från antingen familj, jobbarkompisar och vänner. Vanligaste är " tvillingar eller?". Jag pratar undan, skämtar lite men tar inte så illa upp. Även om jag tycker det är onödigt . Att gå höra att man är fin, strålar eller något positivt känns ju roligare. Jag tror att folk vill kommentera för att uppmärksamma att de bryr sig, och då blir det lite fel ibland. Jag tänker som du, så länge jag känner att bebisen och jag mår bra så kan jag stå ut. Det är lite konstigt att få så mycket kommentarer om mitt utseende egentligen, när jag tänker efter…. (Blev lite svamligt)
Jag håller med! Plötsligt är det fritt fram att kommentera ens utseende, något som inte händer så ofta annars. Konstig psykologi i det där. 🙂
Man ska inte vara annat än stolt över att få bära ett barn i sin kropp! Att bära och föda mina två barn är det absolut mäktigaste jag har gjort i mitt liv hur tjock och osmidig jag än var på vägen dit så skulle jag inte tveka att få göra det igen.
Så Claudia, var stolt och njut precis som du gör nu! Snart är bebis här.
Dumma och osmidiga kommentarer finns det gott om!
Keep up the good work!
Ja, sådana människor finns det ju dessvärre en del av, och tyvärr så får många av dem aldrig uppleva något så fantastiskt som en växande mage! Be proud and pretty Claudia!