Puh!
Vilken dag!
Räddad i sista sekunden.
Idag hade jag föreställning som vanligt. Roligt. Som vanligt. Extra roligt idag eftersom Manuel och min bror var där och tittade. Jag tillhör inte sorten som blir nervös av att ha folk jag känner som tittar, tvärtom, jag blir lugn. Jag vet ju att dom älskar mig oavsett:).
Efter föreställning skulle jag och Manuel gå ut och äta en mysig lunch. Jag stod i logen och bytte om medans jag och Manuel pratade igenom föreställningen och skrattade åt saker han hade lagt märket till och, ja, vi hade allmänt trevligt.
Då ser jag att min telefon blinkar upprört, ett okänt nummer. Jag var osäker på om jag skulle svara eftersom jag stod på teatern där det är dålig mottagning. Jag lät det vara och bad Manuel slå på vilket nummer det var som hade ringt. Det var Richard, en av mina agenter. Richard. RICHARD! Då slår det mig! Vi ska ju vara på ett möte tillsammans om en halvtimme! Shit! Och där stod jag i lockigt hår, vit skjorta, orange slips och bara trosor!
Det här mötet (viktigt, viktigt och roligt, roligt möte!) bokades in förra veckan och jag hade kunnat sätta min högra hand på att det skulle vara imorgon…den där gravidhjärnan…vad gör den med mig?
Som tur var skulle mötet vara 10 minuter ifrån där jag var så 15 minuter senare dök jag upp och hann prata med Richard en kvart innan vi skulle in på mötet. Puh. Ett samtal ifrån…Gravidhjärnan alltså…
Jag hann. Mötet gick bra. Mycket bra och inspirerande möte. I framtiden kommer ni att förstå vad det handlade om:).
Kofta/Vero Moda, T-shirt/Lindex, Jeans/HM Mama
♥
