1 vecka har gått och ni har troget kommit in här varje dag utan att jag har skrivit ett endaste ord. Inte ett endaste ord eller en endaste bild har jag bemödat mig att lägga upp. Förlåt. Jag har levt lite. Det händer mycket nu. Det är en massa bitar som håller på och faller på plats. Jag är på en bra och spännande resa. Det är vi alla då och då och ni vet att ibland ändrar sig känslan på resan. Ibland är det som om den tar kraftigare svängar och vändningar. Ibland är det jag som styr, ibland är jag så off att jag undrar om jag fortfarande är med. Men det är jag och jag vet att målet med den här resan är den underbaraste plats. Det är också ett sundhetstecken för mig att inte vara konstant uppkopplad och med. Det är ju så otroligt fånigt att man ens ska behöva diskutera det här med uppkopplad hit och avstängd dit. Men faktum är att det är mycket som har ändrats så det är svårare att koppla bort men jag ser det som en styrka i att jag kan komma och gå med min närvaro i det parallella livet. Men oftast älskar jag det. Jag tycker om responsen ni ger genom Instagram, Twitter, här och genom mail. Det finns så mycket värme och kärlek i den här världen och den ska vi alltid värna om. Vi är alla lika och går genom den här fantastiska upplevelsen som heter livet. Vi går bredvid varandra. Kanske inte hand i hand. Men nära. Och tillsammans är vi starka. Vi ska våga vara oss själva. Alla är unika. Du är unik. Glöm aldrig det.
♥
Jag tycker att det är fantastiskt att du ibland väljer att inte blogga på en hel vecka. För det betyder ju att du lever ditt liv! Jag väntar så mycket hellre ett tag på ett inlägg från hjärtat, än läser ett ihop-stressat "måste-inlägg". Keep up the fantastic work! Kram och fortsatt trevlig helg!