Jannike Ebbing

Hej fina ni,

Ligger i sängen nu på egen våning hos min bästis i deras otroliga villa, vilken lyx att ha en hel våning för sig själv och bebis. Jag kan knappt tro att det är sant att vi har barn med en månads mellanrum, sedan första dagen vi blev bästisar så har vi alltid sagt att det hade varit drömmen och nu har det blivit så. Det jobbiga är bara att vi inte bor i samma stad längre i med att jag och mitt ex gick skilda vägar så valde jag att flytta till Stockholm. Det är otroligt jobbigt att lämna alla ens nära vänner, de som vet precis allt jag gått igenom och de man har så mycket minnen med. Jag kan ofta känna mig väldigt ensam i Stockholm när det kommer till vänner, jag drar mig ofta undan nu för tiden och kan ofta känna mig utanför av någon anledning, jag har så svårt att lita på människor igen och genom att sluta lära känna nya människor så undviker jag det på detta sätt.

Så nu passar jag på att träffa alla mina vänner här nere som inte dömmer eller pratar skit utan enbart fin energi och Hejja-rop när det går bra för mig och dem. De höjer mig och jag höjer de precis som det ska vara.

Vår dag började med att gå raka vägen till Gateau som ligger en kort promenad från deras villa, Malmö bjöd på strålande sol och våra små pojkar var exemplariska och sov i vagnen under hela promenaden!

Älskar inredningen på detta café!

Vi köpte med oss frallor och satte oss längst med strandpromenaden på Ribban

Fina Camilla som dessutom är gudmor till Oliver!

Kallbadhuset är så fint

Efter vår promenad gick vi hem till Camilla igen och bytte om och promenerade till min tjejkompis Figens restaurang som heter Nils, den restaurangen är HELT otrolig. Så galet bra lunch och även på kvällen! Så ett tips till alla som åker till malmö är att boka bord där!

Underbart att sitta ute och njuta av hösten !

Sen blev det bebismys resten av eftermiddagen efter en snabbis på Emporia! Här hemma blev det thaimat och jag ligger redan kl 22 i sängen med Oliver, min älskade son.

Jag känner mig aldrig ensam längre, förra gången som jag var i Malmö så hade jag sån extrem ångest och grät mycket över allt som hänt här, jobbig tid med mitt ex och vänner som sårat mig. Nu kände jag mig så himla stark och jag gick med ett konstant leende på läpparna. Äntligen är ångesten över att vara här borta och jag kan börja minnas allt bra som hänt här med. Jag vägrar låta de sista åren förstöra allt fint jag fått uppleva här. Jag börjar känna mig stark även här där allt gick åt helvete. Jag vet nu att det inte var mitt fel och jag gjorde så rätt. Sanningen kom fram till ytan och jag är så glad över att slippa bära all skuld för allting.

Så till alla er med tunga hjärtan och ryggsäckar som känns som flera ton. Jag lovar er att sakta men säkert så kan du, bara du, plocka ur dessa stenar ur din ryggsäck och lägga tillbaka dom där du en gång plockade upp dom för du trodde att det var din börda att bära.

Det är precis vad jag gjorde idag där nere vid stranden. En stor sten jag burit på släppte jag på vägen och med min son i vagnen gick mina steg något lättare och solen värmde lite extra.