Hej fina ni,
Inte ofta jag är frustrerad på mitt jobb och allt jag ser, men just nu har till och med jag svårt att se ljuset i denna nedåtgående marknad. Jag tycker så fruktansvärt synd om mina säljare som köpt nyproducerade bostäder och förlorar upp mot en halv miljon och inte kan flytta in för de får inte sina bostäder inne i stan sålda. Herregud, alla kontantinsatser är verkligen borta. Jag förstår att det inte är hållbart och att det skulle vara ännu värre om de hade lånat 100 % av denna summa. Det ändrar inte min åsikt om att jag tycker synd om dem.
Jag tror att de som vill bo inne i stan får bo kvar i sina bostäder ( om de inte köpte före 2015 ) och bo mindre helt enkelt. Det är och har alltid varit orimliga priser i Stockholm, men för någon som ska flytta upp eller ner hit och är ny kund hos banken med en normal inkomst kommer aldrig komma in på bostadsmarknaden, det är en sak som är säker. Det har varit för höga priser alldeles för länge. Redan för flera år sedan borde de ha gjort något åt den extrema prisökningen i storstäderna.
Har du en riktigt bra inkomst på runt 40.000 kr i månaden och kan gå in med max 20 % i kontantinsats så får du låna runt 2,7 – 3 miljoner – MAX.
Hur ska man som anställd med denna inkomst med en snitthyra på 8.000kr, utgifter för mat, bil, bensin , tågkort eller vad det nu ska kunna vara kunna spara ihop så mycket som 20 % i kontantinsats när Sverige är ett så dyrt land att leva i ?
Maten är dyr, bensinen är dyr, att parkera är dyrt. HUR SKA VI UNGA KUNNA FIXA DET ? Priserna måste ner , det tycker jag, det är dock otroligt jobbigt för alla de som sparat ihop sina pengar försvinna nu, hur ska de kunna spara ihop det igen?
Jag ser allt så mycket tydligare som mäklare än vad media och politiker ser, de vill höja kontantinsatsen och amorteringen för att Sveriges befolkning och speciellt unga människor är högt belånade. MEN HUR SKA VI HA HUNNIT SPARA PENGAR? Hur ska vi få lån när ni sätter orimliga krav på hur mycket pengar vi ska stoppa in i en bostad? och klara en ränta på 6 % i er kalkyl? De unga som köper bostäder nu är de som får hjälp av föräldrar, hur ska det gå med alla andra som inte kan få den hjälpen?
Är du dessutom duktig och har bolag så är skatteverket på dig som en gam för att du faktiskt tjänar lite extra pengar. Herregud det får en att bara vilja ge upp.
Jag har inga föräldrar som kan gå in och hjälpa mig med att stå på en del av lånen eller ge mig någon kontantinsats, allt jag har är mig själv och det är press bara det.
All eloge till de som bor i stora och dyra städer för att följa sin dröm och lever på pasta de sista dagarna för att få det att gå ihop. Ni är grymma. Kämpa och stå ut en vacker dag kanske Sverige ändrar sin politik och gör det bättre för de som startar egna bolag och kämpar. Att inte vara oroliga för att svenskar är högt belånade för att vi faktiskt klarar av att betala våra lån bättre än något annat land.
Lite tankar från en mäklare som ser hur unga människors kontantinsatser försvinner och hur unga inte kan köpa bostäder pga att bankerna ska tjäna mer pengar på hårt arbetande unga vuxna.
Hur gör ni? Hur kom ni in i marknaden?
Vill ni köpa men kan inte?
Har ni lyckats spara ihop till kontantinsatsen genom att jobba?
Slänger in en glad bild på mig i alla fall
nej då får man låta bli om man inte har råd haha
Vem är det då synd om? Har man inte råd, då ska man inte handla, eller?
ja tyvärr. så sant erik
Enkelt, den framtida prisuppgången är inräknad i kontantinsatsen. Ingen prisuppgång, ingen kontantinsats.
Jag kanske är lite efter, men… Priserna har väl bara gått ner 10% från toppen? Det kan väl knappast vara särskilt många som 1) köpte på toppen och 2) inte har lagt mer än 10% i kontantinsats? Toppen var väl våren förra året och då hade ju kravet på 15% kontantinsats varit gällande sedan 2010. Dessutom har man väl amorterat lite också. Så hur lyckas man med konststycket att förlora hela sin kontantinsats?
Herregud vad naiva människor kan vara!! Är det ingen av er som har läst en grundkurs i ekonomi? Tror ni på fullaste allvar att lösningen är evig tillväxt på bostadsmarknaden?
Håller med dig! Jag och min kille pluggade (jag pluggar fortfarande) när vi köpte vår första lägenhet. Min killes pappa stod med på lånet (som vi nu tagit över iom att min kille har drivit företag under sin studietid). Vi hade den enorma turen att mina föräldrar kunde gå in med 1,7 miljoner kontant för att vi skulle kunna köpa vår etta i Stockholm för 3,5 miljoner.
Bodde med min sambo i en liten 2:a med hyra på 5500kr i 6år och sparade som idioter. lade sedan 700k i insats och köpte tomt och byggde drömhuset, dock inte i sthlm men i en av de 5 största städerna i sverige. Var värt tiden det tog att spara ihop. Dock så ör både jag och sambon hyggligt duktiga på privatekonomi och gillar investeringar, vilket underlättade. Är inte orolig för varken bopriskrasch (ser inte boendet som en investering i första hand utan som ett hem) eller räntehöjning, då vi inte tänker flytta på många år och vi planerar för högre ränta redan nu. allt är möjligt med tålamod. ?
Hej & tack för bra blogg. Lider oxå med de som gjort en första ”dålig” affär. Man skall dock inte glömma bort att, som du skriver, de som varit i marknaden i mer än 2 år oftast har stora värdeuppgångar på sina bostäder. Jag köpte själv min första lägenhet 2003 och lånade rubbet. Sedan dess har jag flyttat ett antal gånger och har totalt tjänat över 12 mkr på bostadsmarknaden vilket gör att jag nu sitter med en obelånad lägenhet och fritidshus med sjötomt i stockholms skärgård. Har precis köpt en ännu större lägenhet som prissänkts från 17,5 till 15 mkr och räknar med att jag kanske tappat någon miljon från toppen på den gamla lägenheten som jag snart skall sälja. Mellanskillnaden till den nya större lägenheten betalas genom en del lån och en del kapital som jag kunnat spara över tid då boendekostnaderna varit låga och faktiskt fallande från när jag köpte första lägenheten 2002 (banken krävde hög amortering och hög ränta pga hög belåning då). Så – varför skriver jag då detta? Jo för att försöka sätta ”bostadskraschen” i lite perspektiv. Det handlar om relativt få individer som köpt sitt fösta och enda boende sedan 2015 och därmed riskerar att förlora pengar i dagens marknad. De allra flesta har varit med längre än så och har både kapital och kapacitet att köpa nytt. Det som jag attribuerar den nuvarande nedgången till är dels en oförutsägbar politik (amoteringskrav och diskussion om ändrade ränteavdrag skapar osäkerhet) samt media som lyckats sätta ett helt folk i skräck. Ytterligare en liten orsak är det ökade antalet spekulanter som köpt nybyggen med låg/ingen kontantinsats och skapat en falsk bild av efterfrågan – märk dock att de har tagit en medveten risk och dem kan det aldrig vara synd om.
Hej Bisse, När anser du att bostadspriserna var på absoluta toppen i Stockholm? Har priserna redan gått ner så mycket att att de som köpte 2015 ligger back?
Mina päron sålde en BR på ritning i liljeholmskajen. Det var riktigt tufft att få den såld redan för 1 och ett halvt år sedan när marknaden forfarande var ”het”.
Varför är det synd? Det är ingen rättighet att köpa en lägenhet i Sthlm innerstad när priserna är över 100 000 per kvm. Ibland får man ha lite sunt förnuft också. Det handlar lite om ”dagens generation” som tror att allt ska gå upp upp upp och att det är en mänsklig rättighet att ha en lägenhet mitt i city, äta ute varje dag, få hur mycket lån som helst. Vi behöver en ordentlig krasch igen.
Exakt detta jag pratar om , usch jag lider med er. Hemskt att se sin kontantinsats är borta, håller helt med dig med barriären
Absolut inte, detta par köpte för 2 år sedan och fick barn, de vill inte längre bo i 2 rok OCH de går med förlust på bsotaden, så knappast en flipp
Jag förstår vad du menar Simon, jag tycker DEFINITIVT att mäklare ska ha en stor del fast och en mindre del provisionsbaserad, det hade gynnat både säljare och köpare då mäklaren inte hade haft egen ”vinning” i höga slutpriser och gjort en bättre affär. Jag personligen har det så i min lön. Jag ser hur unga nya mäklare osm går på enbart provision hettsar köpare OCH säljare på ett negativt sätt för deras egna lön påverkas. Jag tycker att de nya reglerna gynnar de som redan har en bostadsrätt, de som vill in i marknaden har det xtremt svårt och jag vill belysa svårigheten att spara ihop pengar i dagens storstäder där allt blir dyrare och dyrare. Politer bygger för lite hyresrätter och de hyresrätter som byggt har extrema hyror om du inte ska långt ut från stan och får pendla stora delar av dygnet. Kanske bättre kommunikationer för de som bor utanför storstäderna?
ta t ex Sjöviksvägen i Liljeholmen som du säljer. Nyproduktion med tillträde snart. Antar det är någon som köpt på ritning och vill flippa direkt?
nu vill jag inte vara sådan- men du pratar ju i egenintesse här. Problemet ligger givetvis i att folk inte har råd längre när kontantinsatserna försvinner- men anledningen till detta är ju för att priserna är obskyra. 10-15% kontantinsats inom tullarna är lätt 500k + idag, det är inte pga höga krav på kontantinsats utan pga extremt uppdrivna priser av låga finansieringskostnader, lågt byggande och en viss hets av en arbetsgrupp som får provision på höga priser. Folk hade troligen inte bränt sig hårt ifall man tex mäklat till folk som hade som avsikt att bo i lägenheterna och inte göra snabb vinst hade vi inte sett denna panik på marknaden vi har nu. Ska du gnälla på någon så är det politikerna som bygger för lite och sen kanske även reflektera lite själv över ifall det verkligen är nu att du vill folk ska ha råd att köpa bostad, eller att de ska ha råd att köpa en rekorddyr bostad. Bankerna ska erbjuda finansieringsmöjligheter till en kalkylerad risk, ett lån är ett villkor inte en rättighet. Precis som en bostad inom tullarna är ett privelgeium och inte ett måste.
Finns gott om lägenheter i förorterna. Tycker folk ska sluta gråta och sluta maxbelåna sig. Det är ingen mänsklig rättighet att bo centralt.
Jag och min sambo köpte en lgh i sthlms innerstad för knappt 2 år sedan när priserna var riktigt höga. Jag vill flytta pga graviditet och andra anledningar men vi kan inte sälja för lägenheten har gått ner ca 1 miljon kronor och vår kontantinsats som vi hade sparat ihop själva är borta. Det är en inlåsningseffekt det här handlar om för dem som köpte innan kraschen kom. Det är inte så att vi som bor i innerstaden inte vill flytta på oss, vi kan inte för vi har inte råd att köpa något annat varesig det är billigare eller dyrare för kontantinsatsen är borta. Dem som är förmögna är dem enda som kan bo i innerstan. Det har skapats en större barriär än på länge mellan medelklassen och dem förmögna.
Efter 1 år på uni hade jag 1000:- på fickan, fick panik och bestämde mig för att styra upp min ekonomi. Jag tog fullt studielån (bättre ränta) & arbetade ca 50% under min 4-åriga studietid. Flyttade hem till mina föräldrar under sommaren under 4 månader och arbetade 100% varje sommar. Jobbade under julen på posten och sorterade julkort för högt OB. Lyckas spara ihop 120 000:- under min studietid. Min sambo hade ett arv på ca 170 000 och jag tog ett lån mot motsvarande 50 000:-från min föräldrar. Som jag i år kommer betala av. Vi köpte en 2:a som idag är värderad 1,4 miljoner mer än när vi köpte 2015I Idag har jag jag och min sambo ett sparkonto på 600 000 kr totalt + att vi amorterar och tjänar 100 000kr i månaden tillsammans. Vi kollar på lägenheter nu för runt 5 miljoner. Vi har kämpat satan! Det går! Heja alla där ute.
Jag köpte min första etta 2008. Budgivning på allt. Sålde 2012 (tror jag) ingen budgivning även om lgh ligger i ett attraktivt område i en stor stad. Gick back 100 000. Bott i hyres i 6 år o betalt lika mkt i hyra som en hög kontantinsats skulle varit till att kunna köpa ett hus. Nu har vi köpt bostadsrättsradhus i n bra kommun i äntan på drömmen om hus.
Bodde i mina föräldrars hyreshus, tills den dagen för 4-5 år sedan då dem bestämde sig för att sälja. Jag fick köpa min nyrenoverade 3a inom tullarna för 2 mille (värderad av banken på 4,8 mille), men jag fick en mille av mina föräldrar, så jag har en mille i lån. Jag tjänar apdåligt, runt 21 lax och har familj och barn, min fru är arbetslös. Jag hade tur helt enkelt.
Köpte en trea på Östermalm 1993, inte långt efter det att Bengt Dennis höjde styrräntan till 500%. Fick 90 kvm för 990.000:- efter att ha prutat 100.000:-. Räntan (Stadshypotek) var 12%.
den såldes för 220.000kr/kvm, galet, jag stod i samband med denna affär på nyheterna och sa att priserna i stockholm måste stabiliseras och sluta gå upp, jag fortsätter göra mitt jobb att sälja bostäder till högst pris i stockholm för det är mitt yrke i en marknad som sverige tvingat fram inte jag.. vilken vinst pratar du om? varför skulle min vinst bli mindre för bostadspriserna går ner?
För bara några månader sedan var du ju stålt över att ha såld sthlm:s minsta lgh för över 120k/kvm. vinsten måste ha gått ner betydligt nu för dig, förstår att du blir upprörd men försök se helhetsbilden
Allt tack vare föräldrar som haft möjlighet att hjälpa till! Kontantinsats har varit pga pengar mina föräldrar sparat sedan jag var liten samt som jag ärvt från en släkting.
Ja suck ? man får väl snart bo hemma till 50 års dagen . Du kanske kan ge dig in i politiken ??tack för bra text och blogg
För ca. 3 år sedan valde jag att bli ensamstående mamma, stod med ett sålt bolag för plus minus noll och några fjuttiga tusenlappar på fickan. Med ett självförtroende i bott hittade jag en billig för liten bostadsrätt i en liten stad där jag la mina sista tusenlappar och min pappa gick i borgen. När banken frågade om kontantinsats så gjorde de sig lustiga och frågade om jag hade pengar i madrassen hemma. Under ett års slit och målmedvetenhet betalade jag av lånet och köpte därefter en större 3:a utan bankens hjälp. 3:an renoverade jag billigt och fick den häromveckan värderad till ca. 4 ggr. mer än priset jag betalade. Idag befinner jag mig återigen inför byte av bostad. Den här gången mot drömmen om en liten fritidsvilla vid Vänern. Efter denna lilla historia om en klättervägg uppåt, ca. 1,5 års universitetsstudier på 200% och lite extrajobb på det väljer jag fortfarande aktivt att vara ensamstående med en kontantinsats på ca. 30% och en inkomst som behöver svara för 7% ränta. Fuck jante. Allt går om man vill.
Men hela problemet med bostadsmarknaden är ju alla människor som vill bo ”centralt” och är beredda att låna sig upp över öronen men endast har minimal kontantinsats. Detta har naturligtvis påhejats länge av bankerna, som tjänar mer ju högre skuldsättning människor har. Det är dock varje enskild individs beslut att ta lån man kanske inte klarar av. Detta har drivit priserna till absurdum. De personliga ekonomiska tragedier som nu uppstår är naturligtvis fruktansvärt, och sannolikt endast början. För man ska komma ihåg att vi svenskar nu är bland världens mest skuldsatta befolkning och att skuldsättningen tom ökat mer än BNP vissa kvartal… Det finns också en annan välgrundad anledningen till att man tex ska klara 6-7%. Med tanke på vårt finansiella system är vi makroekonomisk mycket exponerade mot vad som händer i omvärlden. Tex. finansieras stora delar av Svenska bolån på den internationella obligationsmarknaden, och det är inte ”vi” i Sverige som styr hur räntan kommer att förändras lika mycket som många tror. Se bara på vad som hände i finanskrisen hösten 2008 när räntan på rörliga bolån steg upp mot 6%. Men detta verkar många ha glömt i strävan efter det ”perfekta” materiella livet.
Jag och min sambo är precis i proseccen med att ha köpt nyproduktion. Ingen av oss har hjälp att få från familj, därav blev valet lätt, nyproduktion fick det bli. Då har vi 2 år på oss att spara ihop till kontantinsatsen på 450.000:- vi sparar 10,000 Var i månaden och kommer på så sätt få ihop det under den tiden. Det är inte lätt, och inte många kronor över varje månad. Men tack vare att vi har dricks (båda jobbar inom restaurang), och får ca 8-10.000 extra i månaden är det det vi lever på. Den dan vi flyttar in kommer vi vara såå stolta, som klarat detta på egen hand ?
Jag fyller 34 år i april, är singel, har normal inkomst. När jag bodde ihop med min sambo, sparade jag undan pengar varje månad, under fyra års tid. Tänkte ha dessa pengar som en buffert. Sedan separareade vi, jag flyttade till egen hyresrätt under 3,5 år. Kunde även då lägga undan en del varje månad. I december 2017 betalade jag kontantinsatsen för min egna bostadsrätt, en stor fantastiskt fin 2:a, med balkong i centrala Borås, samt fick lån i min bank med bra förhandlad ränta. Sparade även i aktier under denna perioden, som jag lösgjorde/sålde för en del av kontantinsatsen. Jag har en ekonomisk trygghet bakom mig, men detta gjorde jag alldeles själv. Kändes väldigt bra och jag var otroligt stolt över mig själv när jag signerade alla papper, både för bostaden och på banken. Allt går om man vill. Så mitt råd är, ge aldrig upp, spara långsiktigt i börsen på stabila bolag som du tror på, sitt still i båten om den gungar. Jag tror på er girls! ?✨
Vi köpte vårt hus för 10 år sedan. vi var då 22 resp. 25år. vid den tidpunkten var räntan rätt hög. Om jag minns rätt så hade vi räntan på närmare 5-6%. Vi hade lyckats spara ihop en del innan jag gick på mammapenning. Vi hade turen att då fanns inte kontantinsatskraven. Vi la istället in våra prngar på renovering. Gjorde en ny värdering på huset för inte så länge sen och tio år senare så har priset ökat tre dubbelt på vårt hus! ???
Oj, 40 papp i månaden är inte dåligt… hade man inte sagt nej till? Jag bodde hemma tills jag var 24 där jag såklart inte betalade något, flyttade sedan ditekt till min sambo som bor i hus. Så behövde inte fixa med något, eller köpa något. Betalar ”bara” månadens räkningar, mat , bil och bensin såklart?? .. och shopping & nöjen?? Vi bor svinbilligt!
Jag bodde extrem billigt som student samtidigt som jag extrajobbade så jag sparade undan ganska mycket pengar till boende varje månad. När jag och mitt ex gjorde slut och jag var tvungen att flytta från det billiga boendet hade jag pengar nog till kontantinsatsen så jag kunde köpa en bostadsrätt. Det här var 2013 och jag köpte då en tvåa som jag sen sålde ett år senare då jag fick jobb i en annan stad för 50% mer än jag köpte den. Återigen flyttade jag in i en billig hyreslägenhet, lät mina pengar sitta på banken, sparade mer pengar och efter ett par år hade jag råd med halva kontantinsatsen till ett hus på 3,5 milj (köpte hus tillsammans med sambon).
oj, min kommentar skickades för snabbt. ville skriva att för att köpa vår lägenhet fick vi inte hjälp av föräldrar utan vi började med mindre kvadrat och har i princip köpt och sålt oss till ett större boende. Vi har låtit marknaden hjälpa oss genom att vid varje försäljing kräva maxpris. Det är varken rättvist eller hållbart men har ändå varir ett sätt för oss att bo bra, tjäna pengar och samtidigt få större lägenhet. svårt, jag vet men tror att alla som vill och är beredda att läga ned lite möda faktiskt tjänar på en stigande bostsadsmarknad. Hälsningar Anette
vilken bra text. det är så himla sant. Som bostadsrätts ägare på Östermalm är jag dock själv så himla kluven i den här frågan.
föräldrarna sparade alla barnbidrat och liknanse till mig som jag fick när jag blev vuxen och kunde då ha till kontantinsats, hoppas kunna göra samma till mina barn
Herregud, 4.500 kr mer är inte lite heller. Ja men exakt, nu får du låna så extremt mycket mindre trots att inget förändrats egentligen. Det är samma ränta samma inkomst. Banken drar åt alla bromsar när det redan är för sent. Ja exakt, 3 % där det inte kostar 12 kr för mjölk på ICA och 45 kr för en juce när samma saker kostar hälften i den mindre städerna. Man kan inte längre dra Sverige över en kant, det bör regleras på hur det är i den stad man bor. Säkert omöjligt att göra men det är sån extrem skillnad.
Guuud ja, så är det verkligen. Statens sätt att stoppa det NU är ju galet, det skulle stoppats för längesen INNAN alla köpte för 120.000kr/kvm och nu riskerar att förlora sina pengar. De borde kika på att kontrollera hyresrätter och bygga fler hyresrätter med lägre hyror.
Ja man blir så nervös att lägga sina sparade pengar i en bostadsmarknad som kanske faller och du förlorar din handpenning, usch !!!! Kram
Detta inlägg är så himla sant!! Sitter själv här, i vecka 23 med nummer 2 och känner att vi kommer få bo kvar i vår lilla trea i minst fem år till. Vi amortetar reda nu 90000/år, vill vi köpa större landar vi på 135000 kr/år… Hur vi ska ha råd att spendera för ayy kunna spä på inföationen då är för mig ett stort frågetecken. dessutom får vi nu låna mycket mindre när det nya amprteringskravet slår igenom. Att amortera 3% av det du har belånat är kanske rimligt när man bor i mindre städer där köpesumman inte är lika stort.
Haha absolut ? Från Veronica virta
Ja herregud, så ambitiöst av dig och tack för du delar med dig hur du gjorde. Kram
Priserna skenade iväg och nu försöker staten att rädda det genom att sätta in åtgärder som skulle kommit för längesen. Usch! Tack för du delade din bostadskarriär! Kram
Du har helt rätt i din frustration och alla ungas frustration som vill komma in på bostadsmarknaden. Nu är jag snart 30 och bor i min 2:a bostadsrätt sedan 2 år tillbaka. Min första bostadsrätt för några år sedan var en liten etta i Lund, nyproduktion som köptes ”billigare” än snittet för det året i området. Den lägenheten hade jag inte fått lån till utan min förälders hjälp, då jag fortfarande var student och bara jobbade extra på helger. Och utan hjälpen med första kontantinsatsen hade jag aldrig kunna bygga upp den buffert vid försäljningen som blev den nya kontantinsatsen till min nuvarande bostadsrätt. Det är verkligen en bubbla och jag tror det bara blir svårare och svårare som ung utan ekonomiskt hjälp från familj att komma in på marknaden..
jag jobbade i princip nästan varje dag i typ 3år för att ha råd att spara ihop till kontantinsatsen (min andel) till vår lägenhet. har inga föräldrar som kunde hjälpa mig ekonomiskt. och ja man som du skrev i ett tidigare svar, man satte sitt liv på paus.
Off topic, men jag måste få fråga var den fina toppen är ifrån? Jag måste också klä mig mer dressat på jobbet och uppskattar verkligen dina klädtips här.
Kloka tankar, och bra skrivet! Själv bor jag i en liten stad uppe i Norr. Priserna här har också spårat, men är fortfarande långt ifrån Stockholms-priserna. Jag står just nu mitt i flytta hemifrån och köpa lägenhets kaoset. Så mycket att tänka på. Intressant att läsa de från ditt perspektiv!
Jag tror att Malin menar att problemet sitter i just marknaden och inte i politiken. Lösningen ligger alltså inte i att sänka kontantinsatsen/låna till kontantinsats utan i att på något sätt driva ner priserna igen, vilket sker just nu. Jättetråkigt för de som drabbats, men för en djupt blödande marknad räcker det inte med att bara plåstra om mha politik… det är en ond cirkel=/
Det slår hårdast på de med låga inkomster!!!!! De som redan är inne i bostadsmarknaden lider inte av dessa krav!
Ja men verkligen underbara föräldrar! Tacka de en extra gång idag ? Kram
Jag är 22 år gammal, jag var 21 när jag flyttade in i radhuset vi bor i nu. Jag har tur som har täta föräldrar som betalade min kontantinsats. Tycker också att det är sjukt med priserna nu, har man inte samma tur som mig så är det väldigt svårt. Kan tillägga att jag är evigt tacksam för turen jag har och hjälpen jag har fått från mina föräldrar. Jag kan inte tacka dem nog!
Fast det är ju just de stigande priserna och inflationen på bostadsmarknaden man vill råda bot på genom att ställa dessa krav! Förstår inte alls logiken i det här inlägget
Åh känner igen frustrationen! Vi är i den just nu… ? Tänker att vi får sänka våra krav och hitta något billigare, men vill samtidigt inte bo någonstans där vi inte trivs… + Att det måste vara ett boende som är tillräckligt stort för familjeliv. Känns som att vi aldrig kommer kunna bo någon annanstans än där vi är just nu ? Och då är inte ens bostadskostnaderna lika som i Stockholm… Men men, den som väntar på något gott sägs det ju ?
Så sann text! Jag köpte en bostadsrätt 2013 tack vare att pappa kunde hjälpa mig + att det var kronofogden som sålde den så den var ännu billigare. Slapp ta lån via banken och hade enbart en skuld till pappa. I nuläget ångrar både jag och sambon att vi sålde den då det hade varit bättre att sälja när vi hittat en annan bostadsrätt. Lätt att vara efterklok! Nu kommer det att dröja flera år innan vi kan köpa något tyvärr.
Hej kära du. jag har en fråga jag hoppas du kan svara på (förstår om du ej vill då den kanske är lite privat..) minns att du skulle skriva ett inlägg om vad som hände i ditt liv gällande din skilsmässa, hur det kom till den punkten? Efterlängtat detta inlägg då jag varit i liknande sits som dig och även är nu. Och hur gjorde du, för jag är totalt tveksam till hur jag ska göra just nu, berättade du för din exmake att du väntade barn? hur vart reaktionen? stor kram. / nervös kvinna
Jag är 25 år och köpte min första lgh för två år sedan. Hade ingen bostadsförsäljning i ryggen så kontantinsatsen bestod av sparade pengar som jag, mina föräldrar och mor-/farföräldrar satt undan sedan jag var liten (väldigt tacksam för det!). Jag jobbar själv som mäklare i Umeå – förvisso ingen storstad men som tack vare Umeå Universitet och Norrlands Universitet Sjukhus har en strid ström av folk som flyttar hit. Även i lilla, fina Umeå har priserna skenat iväg och jag håller med dig, det är verkligen tråkigt att se hur säljarna kommer i kläm nu när det blåser nya vindar på vår marknad. Tack för ett välskrivet inlägg!
Så bra inlägg som alla borde läsa! Hoppas verkligen att svergie börja se de du ser. Jag har föräldrar som skulle kuna hjälpa till en viss del men samtidgt är man vuxen och vill stå på egna ben. De är inte många kronor jag kan lägga undan varje månad. Hörde också att man inte får låna till kontantinsattsen längre. stämmer de? Man kämpar och sliter på jobbet men känns som att ens lägenhetsdröm är långt bort just nu..
GRATTIS – fy fasen vad kul för dig. Man får ju sätt livet på paus i ett par år, inte resa inte äta ute , äta sämre mat för att den är billigare än ekologisk och bra mat. SÅ jäkla fel och jag blir så upprörd över hur det påverkar förstagångsköpare. Kram
Så bra inlägg! Känner igen mig i allt du skriver, att köpa en bostad har verkligen känts som en omöjlighet, hur ska man kunna leva och samtidigt spara pengar till en kontantinsats? Men nu hade jag för en gång i mitt liv tur, för dom gjorde precis en ombildning i mitt lägenhetshus så jag fick köpa min lägenhet utan kontantinsats. Men innan det här skedde har det känts som en omöjlighet!
Tack för en bra blogg och bra skrivning <3
Tack för du delar med dig! Så intressant detta. Då är det inte omöjligt att få ihop en kontantisnsats även om det är i en mindre och inte lika dyr stad. Ja Sverige behöver kanske lite yngre blod in i politiken för att veta hur vi har det och vad vi kämpar för och mot!! KRam
Köpte nyligen en lägenhet inne i stan fast i en mindre stad, men jag kan relatera till allt du har skrivit det var otroligt svårt o få ihop kontantinsatsen, började spara pengar redan ett år innan jag köpte en bostad. Verkligen synd om alla som kämpar, jag själv kämpar fortfarande vissa månader så hoppas också Sverige ändrar sin politik nån dag! ?
så himla bra skrivet. jag hade tur, köpte nyproduktion 2014, hade en hyresrätt innan men var tvungen att flytta ut (korttidskontrakt). Fick bo hos föräldrarna i ca 2 års tid (inflyttning var 2016) för att kunna spara min kontantinsats..