Jannike Ebbing

Ja, ganska exakt så sa jag till min kille när jag i panik körde hem till honom!

Lägg till ett lätt chockat ansikte på mig samtidigt som jag tittade på honom från hallen när han stod inne i lägenheten med ett glas vatten i handen med morgonfrisyr och i kalsonger haha.

Haha jag frågade honom nyss ”Älskling vad sa du när jag sa att jag var gravid” Han skrattade och sa att han knappt minns den dagen, det är black out efter den meningen. Samma för mig. Han lär väl ha sagt ”VA” eller liknande hahaha.

Vi hade aldrig i vår vildaste fantasi kunnat tro att det skulle gå så fort, vi har så många vänner runt omkring oss som haft problem med att bli gravida, allt från 2-4 år har det tagit på i princip alla. Vi hade pratat om att om ett år hade varit magi att bli gravida så vi kan ju lika gärna sluta med p-piller nu. Jo tack.

Första gången utan skydd , då hände det galet nog. Jag hade känt mig lite konstig efter vår New York resa, så himla trött och extremt hungrig på precis allt , speciellt king wings med gräddfil och bbq-sås- haha.

Jag skulle ha min mens om tre dagar, jag hade molande värk och ont i brösten – som vanligt innan mens men ändå inte. Jag kunde nästan känna att jag var gravid, kroppen liksom kändes annorlunda. Jag gick till apoteket och köpte två test, ett vanligt som skulle ge streck och ett vanligt som skulle visa antalet veckor OM jag nu var gravid.

Det blev två sträck på stickan direkt, alltså två raka streck en liten och en stor. Jag har nog kollat på för mycket amerikanska filmer och tänkte då ” AH jag är inte gravid” då ska det bli ett plus……. man ”Plussar” så jag kikade på instruktionerna och insåg efter en liten stund att jag faktisk va gravid.

Känslan därefter är extrem, rädsla, lycka, panik ALLA känslor man kan tänka sig. Jag skakade.

Jag ringde min mormor, hon var den första att få veta , min älskade fina mormor! Därefter ringde jag min underbara Figen som också har barn, jag ville fråga hur tusan jag skulle säga detta till min kille utan att han skulle få en hjärtinfarkt. Haha, världens finaste stöd av de bägge som sa att jag nu skulle få känna riktig kärlek, kärleken till sitt barn.

Den till vänster är det svenska och jag trodde det skulle se ut som till höger

haha herregud

Den dagen avbokade vi allt vi hade på jobb och bara pratade. Det fanns inte en sekund som vi sa att vi inte skulle behålla barnet, vi var överens på sekunden. Det gick snabbt, ett år för tidigt mer eller mindre men det var ödet som ville annorlunda. Vårt barn kunde helt enkelt inte vänta så länge på att få träffa oss.

Vi grät av lycka och min kille kunde inte sitta still, han reste sig upp och ner. Gick runt på våra 44 kvm och vi insåg ganska direkt, vi måste flytta!!!!

Fortsättning följer………