Jannike Ebbing

Ångesten av att besöka Malmö

Hej fina,

 

Nu sitter jag på tåget igen på väg upp till Stockholm, hem till Stockholm. Jag måste säga att det är blandade känslor att besöka Malmö. Malmö som var mitt hem i tio år, där jag fick mitt första jobb, ägde mitt första boende och där jag hittade och tappade mig själv. Där jag älskat och gråtit. Så otroligt mycket minnen och jag kan inte bestämma mig vilka av de två som segrar, de fina minnena eller de dåliga. Jag känner mig inte hemma där längre, det är för mycket som hänt för att jag ska känna mig trygg där.

 

Jag har fått avsluta detta inlägg flera gånger för tårarna envisas med att rulla ner för mina kinder. Jag tror jag tillåter mig själv att känna igen, allt som hänt. Alla människor som orsakat mig smärta, skitsnack som har gått i deras munnar och lögner som saknar sanning.

 

Det var det bästa beslutet jag gjort, att packa mina väskor och följa mitt hjärta. Att våga ta sig loss från falska ord och en stad som sakta men säkert tog livet av mig.

 

Vår son sparkar i magen lite extra under tiden jag skriver, kanske för att göra mig påmind om att släppa det förgångna och blicka framåt och en ny framtid som jag knappt trodde jag skulle få uppleva. Lyckan jag känner när jag känner små rörelser i min mage är obeskrivliga, att veta att när tåget rullar in mot perrongen i Stockholm så står han där och väntar på mig med öppna armar och ett leende som får mig på fall gång på gång.

 

Jag fortsätter blicka framåt men jag vill kunna se bak och kunna känna och se tillbaka allt som hänt med mindre smärta för varje gång. Jag vann, jag lät inte dem vinna, jag blev starkare och jag fortsätter att utvecklas och följer en dröm och en framtid som är så ljus att jag nästan blir bländad.

 

Djupa tankar från en kvinna som är mer än ett fint instagramkonto och en stor blogg, jag är inte perfekt och jag har fått uppleva mer än ni någonsin kommer veta eller förstå.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jonna

    Tack för detta öppna ärliga inlägg. Vilken lycka att du fick det bra efter allt kämpande. Inspirerande för mig som har det lite tuffare just nu <3

  2. Lina

    Att du är mer än bloggen och instagramkonto märks i hur du väljer att synas! Har svårt för att hitta konto som inte bara blir yta, som ger den där känslan att det är en verklig människa som delar med sig, men du lyckas så bra med den balansen. Gillar att du vågar ta för dig, vågar drömma och lyckas. Alla går vi igenom tider av helvete men jag försöker leva efter att: life isn’t to wait for the storm to pass, its about learning to dance in the rain. Lär av det förflutna, lev i nuet och möt framtiden med öppet sinne!!

  3. Kristina Biarner

    Även jag växte upp i Malmö och vi flyttade därifrån när jag varsju år.Där var trygghet och kompisar som jag lämnade.Det händer ofta att jag längtar dit men kan inte tänka mig att leva som pensionär och vara rädd för att gå ut.När jag åker dit känner jag mig lycklig inom mig men lessen utanpå.?

  4. Edita

    Härligt att läsa att du har hittat dig själv,kan bara önska dig all lycka.
    Du har vågat att riskera att börja på ny kula,det var det bästa för dig???När en dörr stängs så är det alltid en annan som öppnas,dessutom en bättre?

  5. Helena

    Så synd att allt dettta hände dig. Och ännu tristare att det hände i malmö som gett mig så mycket när jag lämnade kristianstad. Tråkigt att du träffat fel personer som varit dåliga för dig. Jag har kan man säga en tvärtom upplevelse av malmö, jag har äntligen börjat leva som jag vill leva och har träffat massor med roliga och intressanta människor här. Jag tycker att det skrivs för mycket negativitet om malmö som staden inte förtjänar. Kul att du har det fantastiskt där du är nu.

  6. Helena

    Började följa din insta för några år sedan för inspo. Jag tycker att du är både cool och stark. Låt inte idioter ta ifrån Malmö dess fantastiska charm. Vi är fortfarande många bra och roliga som bor här, du har bara inte lärt känna oss än ?. All lycka till dig och lillkillen i magen. Livets häftigaste resa har precis bara börjat. Och glöm inte den universella rättvisan – karma is a bitch – och allt brukar ordna sig till det bästa ?.