Igår när jag kom ut till familjen så la jag bort mobilen. Trots att jag är en person som inte påverkas speciellt mycket av att vara online – alltså det stressar mig inte, jag känner inte att jag missar barnens liv, eller mitt eget för den delen heller. Men ibland, så känner jag bara bort. Det gjorde jag igår, när jag inte umgåtts med barnen på ett tag och jag bara vill njuta av deras närvaro.
Vi spenderade kvällen att leka, vara utomhus, grilla oumf (usch, inge kul) och sen titta på regnet när himlen öppnade sig. Det fullkomligt vräkte ner, och vi har fönster från golv till tak, så det lät en hel del kan man säga! Barnen stod tryckta mot fönstret och kikade.
Sen gick vi ut en sväng i sommarkvällen, det var ändå 18-19 grader och barnen fick plaska i pölar med pyjamas och sina gummistövlar. Myset alltså!
ian, fining, som lyfter tröjan för att inte bli blöt…
Fråga:
Nu när jag jobbar och Rasmus har semester försöker jag att släppa på det där dåliga samvetet som jag får. Att han får ta hela bördan med barnen medans jag kan vara i stan.. iofs för att jobba men ändå. Det är så svårt det där tycker jag. Tycker ni att en förälder kan vara kvar i stan och jobba medan den andra har barnen? Med gott samvete alltså? Ikväll kommer jag tex inte åka tillbaka till landet, utan stanna och yoga med en vän ist..
Ja men det tycker jag absolut! Då får ju barnen bonda lite extra med pappa och längta efter dig. Det gällde väl inte så många dagar? Passa på att njut i stan – för att sedan njuta av familjen på heltid. Kram!
Åh tack Malin, verkligen visdomsord! Jag ska minsann njuta! Kram!!
Det där urjobbiga samvetet….
Om det var tvärtom skulle du förmodligen få dåligt samvete för att Rasmus var tvungen att vara i stan o jobba o inte träffa barnen varje dag o du fick njuta på landet med barnen….
Tänk att vi tjejer (väldigt få killar jag träffat som har det problemet) alltid har dåligt samvete för nått?
mm, jag håller helt med dig. Det är lite tjejigt.. iaf hittills vad jag märkt. Jag ska fasiken njuta nu! kram!