Tror att sonen har ärvt pappas svaga gener för åskan och muller. När det började mullra i natt så kom han in och kröp upp mellan oss som en liten gnällig hund. Varje gång det mullrande så gnällde han till i sömnen och flyttade sig närmare. Tillslut var han som ett klistermärke mot mig. Då hade åskan och mullret gått över så då gick jag upp och lade mig i soffan istället.
Senaste kommentarer