Å hej vad det går. Jag har nog varit en Catepillar maskin i mitt tidigare liv tror jag. Jag blir så road och energisk av att få riva. Det är så roligt. Speciellt och rivningen innefattar en massa tjuriga spickar och skruva som sitter som bara den. Helt ok att få bli lite elak och svära lite när man bryter bort plank och bråte. Ju större verktyg man får använda desto mer energi ger det.
Håller som bäst på att bryta bort den gamla fulla halvpanelen som satt efter ena väggen i köket. Oj vad det går!
Plankorna rycker en efter en och tapeten hänger på. Och under panelen hittade jag en riktig ”kioskvältare” en sån där oftroligt ful bubblig tapett med bajsbruna ränder. De ni! Det vore något det att ha ett kök med bajsbruna ränder. Det är väl en tur att man inte bodde här på 60-80-talet för någon gång då så antar jag att det var populärt med dessa otroligt otrevliga bajsbruna ränder.
Nepp, dags att riva bort det sista och ta undan bråtet.
Senaste kommentarer