Nu när kräkningarna verkar vara över och 3 åringen varvar mellan att hoppa som en galning i soffan och vill aktiveras till att ligga och mysa framför TV:n så kan man väl passa på att bygga lite möbler. Inget ont som inte har något gott med sig.
Själv tycker jag, om jag får säga det själv, med tanke på min fobi att jag har varit jätteduktig! Ingen jättepanik, ingen allt för överdriven ångest, ingen hysterisk rengöring och jag äter trots att de 48 timmarna inte gått. Jag kramas, myser och busar dessutom med Alvin utan några större problem. Täck att KBT kan göra en så otrolig skillnad 🙂 Känner mig som en stolt mamma idag!
Men nu är det bäst jag fortsätter bygga för nu har Alvin hittat frigoliten och börjar dela den i microbitar.
Senaste kommentarer