Jag har funderat en hel del på hälsningsfraser, varför man säger som man säger liksom. Hur ofta är det inte som man, när man träffar på någon man inte sätt på ett tag, säger:
-Hej! Vad roligt och se dig, hur är det?
Jag får för mig att man väldigt ofta säger så eller något liknande och avslutar gärna med frågan hur är det eller hur må du? Det är ju jätteroligt att någon vill veta hur man mår, men frågan är om dom egentligen i detta stressiga samhälle har tid att lyssna på något mer än -Det är bara bra, hur är det själv?
Tänk om någon faktiskt inte skulle må bra utan istället mår uruselt då kanske man skulle vilja säga att man verkligen inte mår bra och då skulle det ju kanske förutsätta att den som just använde hälsningsfrasen ovan hade tid att lyssna på någon som faktiskt mår dåligt och behöver prata av sig.
Jag kan ärligt säga att jag säger många gånger exakt samma sak, men jag tror inte att jag bara skulle vända på klacken och gå eller inte ta mig tid om någon skulle säga att dom inte mår bra, men då kommer vi till nästa problem… det slentrianmässiga svaret. Precis lika ofta som man säger Hej! Hur är det med dig? Som en hälsningsfras så svarar man lika fort utan att tänka:
-Jo det är bra, hur är det själv?
Varför säger man så båda dessa fraser? Jag har kommit på mig själv att säga precis exakt så här som ovan efter att ha suttit hemma och varit ledsen pga att en närstående gått bort. Alla fattar ju att man inte mår bra då, men ändå svara man ”jo det är bra” och det är mest bar för att det egentligen bra är en hälsningsfras och faktiskt inte en fråga hur man egentligen mår.
Idag mår jag bra, det är ju fredag och helt underbart väder, men jag hoppas om jag frågar hur någon mår och dom mår dåligt att dom faktiskt vågar/orkar säga att dom mår skit och låter mig lyssna, kanske blir det bättre bara av att få någon som lyssnar.
Å Ni som egentligen inte vill veta hur någon mår eller som inte har tid att faktiskt lyssna på svaret säg bara hej och ställ inte frågan.
Senaste kommentarer