Av hela mitt hjärta

Bo aldrig vid en järnväg..

Vi köpte vårt hus för lite mer en 4 år sedan och bakom vårt hus ligger en järnväg. Jag har tidigare bott vid en järnväg och inte haft något problem med det. Vi har heller inte tidigare haft något problem med järnvägen som går brevid vårt hus. Det sägs att det går 8 tåg per dygn på den, men vi har aldrig hört alla 8 tåg och de går oftas på kvällen eller morgonen. Inne i huset hör man just inte så mycket av tågen, visst man hör att det kommer ett tåg, men man störs inte av det utan vänjer sig och glömmer bort ljudet. Den gång man märker av tågen är när man är ute på sommaren och sitter på altanen, men på sommaren går det färre tåg och därför är det inga problem.
Nu har dock Trafikverket bestämt att man ska sk ”rusta banan” och med det innebär det att tågen istället för att ha 8 tåg gått förbi med en hastighet på max 70 km/timmen, ska det nu i december börja gå 55 tåg per dygn med en hastighet på mellan 90-110 km/timmen på samma järnväg. Japp! Ni hörde rätt 55 tåg per dygn och 90-110 km förbi vår tomt med inte så mycket som ett staket som skilljer oss åt.

För att göra en LÅNG historia kort så har vi bråkat med Trafikverket och kommunen i snart 8 månader nu ang vår utemiljö vilket i korthet kan summeras enlig detta:
Trafikverket säger att ett bullerplank skulle kosta dom 1,3 miljoner att bygga vid oss och det har dom inte råd med därför erbjuder dom oss 30 000 kr att bygga något eget skydd alt en enklare variant av lusthus där vi kan sitta och titta på alla 55 tåg per dygn. Roligt! Kanske en dag, men inte 365 dagar om året.

Trafikverket tycker inte heller att dom ska behöva sätta upp något staket utan säger att kommunen ska göra det. Kommunen i sin tur tycker att det inte är deras skyldighet och lägger tillbaka bollen till Trafikverket. Ping-pong, ping-pong. Mitt i står vi som inte känner att vi får någon som helst hjälp av kommunen och som blir pissad på av Trafikverket.

Trodde aldrig att jag någonsin skulle ha något emot att bo i närheten av en järnväg, men ack vad fel jag hade. Vi älskar vårt hus, men hur kan man trivas med de förutsättningar som vi får nu? Och inte kan vi sälja heller för vem vill bo i ett hus bredvid en järnväg där det ska gå 55 tåg per dygn i 90-110 km i timmen? Skulle inte ens önska min värsta finende det.

Just nu känns det bara tungt, tyngre, tyngst.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. litenmamma

    Nej så tråkigt , jag förstår om ni är ledsna och upprörda , verkligen inte klokt hur ni blir behandlade….jag hoppas varkligen att det löser sig för hur ska ni stå ut ?

    Ö-MAMMAN

    1. lillebrorsmamma

      Mmm och det är ändå bara en bråkdel av vad som hänt som jag berättar om. Hade möte med dom igår igen och vi kommer tyvärr ingenvart.