Känner att kvällarna här hemma bara blir senare och senare och jag blir bara tröttare och tröttare. Blir ju naturligtvis färre sovtimmar också då man inte går och lägger sig i tid, men varför gör man inte det då?
Har kommit på en liten teori. När barnen var små, 3 år till 7 år som längst, så var liksom sovdags klockan 20.00 ”heligt”. Ibland kunde man t om få dom i säng tidigare bara för att dom var så trött eller gnällig. Sedan satt man sig i soffan och njöt av tystnaden och tittade på någon serie eller så. Det kallar jag för ”vuxentid” och efter den tiden kunde man sedan lugnt och harmoniskt gå och sova. MEN….
..tjejerna har blivit större och sovtiden har liksom skjutits till senare för dom är inte trött, vill inte sova 20.00, vill bara se på just det programmet som håller på till 21.00 och och och. Det är väl kanske inte så konstigt, men min hjärna är fortfarande inställd på ett krav på vuxentid som nu istället startar som tidigast 21.00 och då BARA på vardagar. Sedan somnar dom ju inte på en gång heller utan kan liksom springa upp och komma på något som dom vill säga eller göra så innan tjejerna somnar så har klockan hunnit bli 22.00 (min ordinarie sovtid) och då startar istället ”vuxentiden” och innan min hjärna kommer till ro så jag kan gå och sova hinner klockan bli nästan midnatt! Det blir lite drygt 5 timmars sömn för min del innan det är dags att gå upp.
Det är inte konstigt att mamma är TRÖTT och LÄTTRETLIG!!
Senaste kommentarer