Trötta barn och speciellt lilleman var väldigt trött idag och arg som ett bi på pappa bara han kom i närheten av sängen. Den pojken har verkligen ärft mammas värsta sidor. Jag kan ta det, men varför går då humöret alltid ut över alla andra och inte mamma? Han kan i ena sekunden skrika åt pappa och i nästa sekund sträcka armarna åt mamma och säga bär mig mamma. Jag tycker inte att man ska bete sig så när man är 3 år, men vad ska jag göra åt det? Går jag därifrån och säger att jag inte tänker ta upp honom så skriker han ju ändå mer och tar jag upp honom och tar med honom så blir han ju glad, men pappa ”förlorar” och Alvin vinner. *suck* på morgonen har vi heller inte tid så jag tar pojken och gör lidandet kort, men jag förklarar också för honom att det inte är snällt att skrika åt pappa. Önskar bara att pojken någon gång kunde bete sig som om han förstod att det inte är ok, men det ända han visar är att han måste lära sig den långa, envisa och tjuriga vägen och absolut inte av någon annan en mamma. Bah!
Förutom att han var på ett himla humör så var vi sena och allt blev ett enda kaos. Så denna morgon får därför benämningen ”morgonen från helvetet” då kan det i alla fall bara blir bättre.
Godmorgon!
Får hoppas att vår son inte ser ut så här. Detta är en bild på en kille som som sin far har lärt sig tycka om en specifik sport på sitt eget (eller pappas lilla vis) och antagligen är då domaren så himla populär i detta fall. Jisses vart tar världen vägen?! Är det det vi vill lära våra barn?!
Senaste kommentarer