Jag har fått en del frågor via bloggen och via mailen på höger sida och även om jag kan tycka att vissa frågor är mer eller mindre seriösa så kan jag väl ändå försöka svara på dom:
Det är en salig blandning som inkommit under ett ganska långt tag, men jag ska försöka att dela upp det lite.
Om vi börjar med själva bloggandet:
1. Hur länge har du bloggat?
Hmm få se jag började när jag väntade Alvin och vart sjukskriven så lite mer än 4 år, men jag bloggade på en annan ”portal” tidigare.
2. Hur många läsare har du?
Det varierar, mest beroende på hur mycket tid jag har att lägga ner på bloggen, men någonstans mellan 600-800 träffar per vecka. Jag kan direkt säga att jag tycker det är jättroligt att folk vill läsa bloggen och Ni får jättegärna fortsätta med det, men jag bloggar för att jag tycker det är roligt att skriva och dela med mig.
3. Vad tycker familjen om bloggen?
Dom har inget att invända mot min blogg utan läser dom med ibland. Tjejerna kan ibland säga att dom inte vill att jag lägger ut saker på bloggen och då respekterar jag det. Dessutom så är det mycket, väldigt mycket som är privat och aldrig kommer med i bloggen även om många tror att man delar med sig om allt.
4. Är du inte för gammal för att blogga?
Vet inte om det ska tas som en seriös fråga, men mitt svar är, nej man kan aldrig bli för gammal för att blogga. Jag har någon gång läst en blogg som en 83-åring har. Det är en livsstil ett sätt att dela med sig av kunskap, familjeliv, intressen och inte bara till för yngre 😉
Det var nog frågorna om bloggandet, sedan var det om mig då.
1. Hur har du gjort för att gå ner så mycket i vikt?
Första gången jag gick ner då gick jag ner 40 kg med hjälp av Xtravaganza och en helvetisk skopa med jävlar anamma och några tårfyllda desperata kvällar. Andra gången jag gick ner gjorde jag en gastric bypass operation och med hjälp av den och ändrad kost och betydligt mer motion (från början i alla fall) så gick jag ner 55 kg och där har jag nu stått fast (3-5 kg plus/minus) i över 1 år.
2. Hur mycket vikt har du gått ner?
Se ovan.
3. Får man inte mycket på köpet när man gör en magoperation?
Ehu? Jo alltså en magoperation är en hjälp på traven för väldigt överviktiga personer och det är inget man ska ta enkelt på, men om man tror att det är något som sedan går smärtfritt och utan ansträngning kan jag bara säga att det inte riktigt är så enkelt. Man har hjälp av sin operation ca första året för viktreducering, men vi måste precis som alla andra kämpa med våra kilon och med att alltid tänka på vad vi stoppar i oss och hur. Ändrar man inte sin kost och motion så står man snart där med övervikt igen eller i värsta fall går man inte ner till ”normal” vikt eftersom man ”lever på” bara själva skjutsen man får av operationen. Man kan ha gått ner 80 kg och det är ju jättebra, men vägde man t ex 190 kg när man började så är man ju fortfarande överviktig efter 80 kg:s nedgång.
4. Vad väger du idag?
Hmm, man frågar inte en kvinna om deras vikt och dessutom är jag just nu gravid. Men jag kan säga att jag ligger inom ramen för en ”normalviktig” på BMI-skalan och har tänkt att återkomma ditt efter att bebisen kommit och den viktnedgången måste ske med blod, svett och tårar precis som för alla andra som behöver tappa övervikten efter en graviditet.
5. Är det inte lite hyckleri att tycka att man varit duktig och gått ner i vikt när man gjort en bypass op?
Läs ovan, men nej det tycker jag inte. Jag vet vilket slit det kräver och att det inte är en dans på rosor eller en ”fuskväg” som många tror så jag tycker att alla som gått igenom en sådan operation är helt fantastiskt duktiga människor och hoppas att dom tar vara på sig och viktnedgången på rätt sätt sedan, för det är ännu mer viktigt än själva operationen.
Urk! Slutpratat om vikt nu…barnfrågor istället.
1. Du har ju ett barn med diagnoser, är du inte rädd att någon av hennes kompisar ska läsa det du skriver på bloggen och reta henne?
Jag kan ärligt säga att alla som har barn med diagnoser inser att mobbning är ett problem som alltid finns, även för barn utan diagnoser tyvärr. Mitt barn som har diagnoser är fullt medveten om att hon har dom och stolt över det. Visst möter vi problem på vägen, men det handlar mer om okunskap en kunskap eller vetskap. Vi har lärt oss att i långa loppet så är det bättre att tala om att man är ”annorlunda” en att försöka vara som alla andra och passa in i någon form av ”normalfack”. Att vara som alla andra blir bara värre för barnet med diagnoser. Man säger inte åt en rullstolsburen att kliva ur rullstolen och börja springa, så varför försöka få en persom med diagnoser att ”vara utan sina diagnoser”. Precis som en rullstolsburen lär sig leva med sitt handikappad och får accepteras för den dom är, så får barnet med diagnoser lära sig leva med sina diagnoser och accepteras för den de är.
Skulle någon mobba, prata illa om eller bete sig illa mot vår flicka så är det ju ingen kompis i alla fall. Hennes kompisar är jättebra kompisar och dom accepterar henne precis som hon är. Precis som hela familjen och släkten gör.
MEN… skulle jag se att någon av mina barn skulle fara illa av att jag har min blogg så skulle jag självklart inte tveka en sekund på att lägga ner, för inget är viktigare en mina barn.
2. Nr 4 på G. Hur många barn ska ni skaffa?
Ja, förut sa jag två och sedan kom nr 3 och då sa jag inga fler, men nu är som sagt nr 4 på G och vi anser ju att det är den sista, men när jag säger det så är det ju ingen som tror mig så det är väl onödigt att svara. 😉
3. Du bloggar ju på samma ställe som 11-barnsmamman Mirka, siktar ni på att bli en ”familjen annorlunda”?
Ha, ha! Nej, nej och åter nej! Absolut inte. Ska man vara noga så är Mirka dessutom 12-barnsmor nu och jag begriper inte vad hon och alla dom andra föräldrarna med stora familjer får sin energi ifrån. Jag vidhåller att jag INTE ska ha några fler barn efter den 4:de som är på väg och någon familjen annorlunda blir det inte. Men jag älskar att titta på serien 😉
4. Hur hinner du med bloggen med tanke på den stora familjen?
En bra fråga, det gör man inte ibland och därför blir det mer eller mindre blogginlägg ibland. Familjen går alltid först, sedan kanske jag kan låta dammsugaren stå en extra dag bara för att hinna få in ett blogginlägg som jag ville, men för mig tar det inte alltid så lång tid att blogga och många gånger kan jag skriva blogginlägg i förväg, på bussen, då man ska sitter och väntar på någon av ungarna efter någon aktivitet, då man har en stund över på lunchen eller på kvällen då barnen gått och sovit framför TV:n. Det är lite som när någon annan tar fram en spännande bok eller stickningen.
Åsså slutligen en fråga om inredning..
1. Vart får du din inredningsinpiration ifrån, tips!?Ja, jag vet inte riktigt. Oftast får jag upp en bild och en känsla när jag tittar på ett rum och hur jag vill ha det renoverat. Sedan beroende på om det är helrenovering eller bara ”stiländring” så gör jag på olika sätt. Helrenovering då försöker jag tänka på vad det är för typ av rum och vad det ska användas till t ex vårt sovrum som jag ville ha mörk, men ändå med en fondvägg som sticker ut. Mörkt, svalt och mysigt så vill jag ha i mitt sovrum och det tycker jag vi fått till. När det gäller ”stiländing” t ex när man byter inredningsdetaljer, gardiner osv t ex vid höst, sommar, vår bestämmer jag mig oftast för en färgton och försöker hålla mig till den i alla detaljer. Jag kan ibland utgå ifrån en snygg kudde och bygga upp hela stilen utifrån den kudden och de färger som fanns på den.
Tips på inredningsställen att kolla på det är ju bl a att titta i inredningskataloger, IKEA, Åhléns, Jotex, Miomöbler, Ellos inredningstidningar osv. Söka bilder på google.se fungerar också ganska bra när man ska få idéer till ny inredning. Jag kan inte direkt säga att jag har några speciella inredningssidor/bloggar som jag kollar på för jag vill gärna hitta min egen stil, men visst hämtar jag mycket inspiration från nätet, i reklamen som man får hem i postlådan och ute i butikerna. Önskar jag kunde vara mer pysslig och sy, fixa mycket själv, men jag kan ärligt säga att det inte är min starka sida. Småpyssel är en sak, men att slipa och måla om möbler, sy egna kuddar osv det är inte ofta jag gör det. Det finns ju så fina och unika kuddar och möbler ändå så varför ska man då slita med det själv. Försöker istället hitta billighetsvarianter och jobba utifrån det, billigt, snyggt, lite utstickande, men ändå stilrent, där någonstans har ni mig och min inredning.
Om jag nu ska tipsa om någon site så är det Styleroom där finns massor av bilder, inredningsinpiration osv från privatpersoner som har massor av idéer, tips, problem och lösningar. Mycket före och efter bilder osv där kan man söka och hämta inspiration och kan man inte själv, för tro mig alla har inte ”känslan” be om hjälp. Någonstans finns säkert en vän som har det där ”f ina” hemmet som du skulle vilja ha eller den där snygga stilen, känslan och denna person skulle säkert tycka det var jätteroligt att få ge lite tips och kanske t om inreda lite hos dig eller dra med dig ut på stan och dra ihop en ny stil till vardagsrummet eller vad det nu är. Eller så kan man ju göra som jag gjorde. Passa på att göra om mamma och pappas sovrum när dom är på semester, men då kanske begränsa det till sådant som går att återställa, kuddar, dekorationer, gardiner osv. 😉 Jag tror dom blev hyfsat nöjd med det i alla fall. Sedan kan dom ju bara byta när dom ledsnar 😉
Här är sovrummet i mina föräldrars stuga som jag gjorde om när vi var där på och dom var på semester. Före och efter bild. Det mesta i grönt och beige/brunt ganska lugna toner. Lite mer dekorationer och betydligt mer kuddar för att det ska bli lite mer ombonat och mysigt.
Senaste kommentarer