Alltså jag måste säga att vår minsting oftast är hur go och snäll som helst, men är han hungrig då har man verkligen 0 sekunder på sig innan pojken lyckas få ur sig ett skrik som inte går att jämföra med något annat än en mistlur. Under dessa stunder då man kanske måste byta blöja innan man matar honom eller varje gång vi sätter oss vid middagen, för då är han alltid hungrig och då går det inte att vänta, suga på tutten en stund och bara nöja sig, nej nej iltjuter som en mistlur helt hysteriskt tills han får sin mat, sedan kan man ligga hur snällt som helst och titta och jollra och vara nöjd.
Ibland tror jag det skulle vara bra om alla i familjen kunde ha ett par hörselkåpor till hands. Alvin har redan börjat ledsna på dessa tillfällen tror jag för i morse kom han till köket bärandes på en blommig soffkudde på vardera sida av huvudet som skydd för öronen. Det är härligt med barn 😉 Dom är så spontana.
Senaste kommentarer