Har fått order att dra ner på tempot och inte försöka hinna med lika mycket som jag brukar, men det är verkligen lättare sagt en gjort. Jag vill, vill, vill så mycket och bara för att kroppen inte riktigt orkar behöver det ju inte innebära att hjärnan tänker långsammare. Min hjärna är inte samspelt med kroppens, vad gör man åt ett sådant tillstånd?! 😉
Blir ibland lite full i skratt på mig själv hur jag liksom försöker hitta genvägar och tid att hinna med allt. Det är ju egentligen inte hela värden om jag nu inte skulle orka/hinna och göra rent i badrummet varje dag, eller om jag inte startar en maskin tvätt en dag eller om sängkläderna ligger i en eller två nätter längre. Vad spelar det för roll liksom?! Där kan jag ärligt erkänna att det bara handla om ren och skär fjantighet. Det är inte hela världen och det får bli som det blir nu, MEN….
Allt annat. Att inte hinna med att planera veckans middag eller handla maten, eller planera inför veckans jobb eller ringa det där viktiga samtalet…..när alla sådana måste inte hinns med då blir jag stressad och frustrerad. Sedan att man istället för att skriva upp det man inte hinner med tro att man har någon form av ”superminne” där man ska komma ihåg allt som man inte har hunnit med eller kommit ihåg att göra eller att man skriver på små lappa som man sedan sprider i väskor, fickor, på kylen osv gör ju inte saken bättre eller mindre frustrerande. Nej skärpning bruden!
Måste få ordning på detta och se till att komma i fas med allt sånt, men samtidigt låta kroppen få vila mer. Hjärnan på högvarv, anteckningsblocket i högsta hugg och kroppen vilandes i soffan?! Ja, kanske det skulle kunna fungera. Mycket kan jag ju lägga över på andra, men en hel del måste jag göra själv och då är det ju bra om man kommer ihåg vad sjutton man skulle göra också.
Liggande multitasking is the shit! 😉
Senaste kommentarer