Urk! Ibland kan jag bli så irriterad på mig själv som har skämt bort familjen och alltid ställt upp i alla. Tvättat alla kläder, vikit och plockat, gått och torkat bänkarna efter alla andra som glömmer, plockat bort och torkat bort alla hårrester, tandborstkladd och annat i handfat och på speglar. Varför gör man så? Varför ger man inte bara ungen eller vem det nu är som gör det trasan och säger åt dom att torka bort smulorna från frukosten själv?
Varför står man där som vuxen och plockar i och ur diskmaskinen för barnnöver 7 år? Hur dum får man vara egentligen?
Så nu står man där och tjatar dagarna i ända och tycker att man är en jäkla gnällig morsa som aldrig kan bli nöjd bara för att man ”skämt bort” barnen och helt enkelt inte krävt mer av dom redan från början?
När man ber dom att bädda sängen varje morgon så tittar dom på en ungefär som om man har en skruv lös? Och frågar varför?!
Är det bara jag i den här familjen som tycker det är trevligt att gå och lägga mig i en bäddad säng? Att slippa komma hem och ha disk och smulor över bänkarna, pyjamasar som ligger slängda i soffan och skitiga kläder på golvet? Är det verkligen bara jag som uppskattar ordningen i detta hus? Vad ska man behöva göra för att någon annan ska bry sig nog mycket för att jag ska trivas och må bra här hemma?!
Usch! Idag är jag en pissless tjatig och gnällig fru och morsa som tycker att väldigt många i den här familjen är väldigt oförstående och väldigt lata.
Nu ska jag hänga tvätt som andra har skitat ner och sedan ska jag torka bänkar som andra har lämnat smulor på och sedan ska jag skicka två stora barn ibsäng i deras stökiga rum med obäddade sängar och efter det ska jag sätta mig och vara häxan surtant i soffan innan jag går och sover!!
Å så här tycker jag ärligt om kvällen, tummen ner och den suger!!
Senaste kommentarer