Å nu kan jag inte låta blir, jag blir så sne´, trött, irriterad när jag läser om alla dessa hurtbullar som i gassande sol joggar och springer och är så nöjda och glada. Å förstå mig rätt, NI ska vara nöjda och glada, men för ett latskaft som mig som bara blir irriterad av att läsa orden träning eller träna så känns det helt obegripligt hur man kan bli glad genom att JOGGA eller ändå värre SPRINGA i 28 grader och gassande sol?! Varför?! HUR kan man få den energin?!
Ramlade i alla fall över ett artikel på en sida som heter Slimshopping.se som var slående för mig. ”Lata tjejers guide till träning”. Där rekommenderar man lata personer som mig att om man går på gym använda sig av cross-trainers, roddmaskinen, trappmaskin och springmaskiner. Förutom det så är jogging bra några relativt korta (ca 20 min) joggingomgångar per vecka. Jag känner inget behov av att ha den ”perfekta kroppen”, men jag vill ju inte gå upp i vikt och då är det ju viktigt att man rör på sig. När jag väl tar mig till ett gym (vilket är otroligt och alldeles för sällan) så är det för att använda trappmaskiner, springmaskiner, roddmaskiner osv det är det ända jag tycker är roligt. Tycker inte om något annat av grejerna som finns där. Ska jag röra på mig utanför hemmet, men inte på gym, då är det snabba promenader eller jogging som gäller. Det borde ju alltså innebära att jag gör något rätt i alla fall, nu gäller det bara att få igång någon form av regelbundenhet i det hela. (Kanske inte riktigt funkar med, som nu 1 gång i månaden eller en gång varannan vecka ;))
Men om någon någonsin kommer tro att jag någonsin kommer tycka att det är något annat en ett ONT MÅSTE så tror ni fel! Det är inte kul, inte skönt, inte roligt bara ett jäkla MÅSTE!
Man kanske ska chocka kroppen med en snabb promenad runt tjärn idag 😉 i gassande sol! hehe NÄÄÄÄ!!! Poolhäng och tvätten får bli dagens projekt istället.
Ja jag är ju träningsgalen jag.. Älskar både att springa ute och lyfta skrot på gymet.. 😉 Fast när det är semester hinner vi inte träna, då prioriteras barnen, huset och annat… Tror det är det att rutinerna ruckas när semestern börjar.. För övrig tid på året har vi stenhårda rutiner på mat och sömn. Då tränar maken och jag varannan dag. Då är det rutin på det…
I grunden tror jag det är det att jag vuxit upp med väldigt aktiva och idrottsintresserade föräldrar. Det har som alltid varit roligt och självklart att träna.
Men usch Hanna! Du är ju verkligen en sån där perfekt hurtbulle som jag bara skyr med alla medel 😉 Nää allvarligt ni är otroligt duktiga, men alltså jag fattar inte att man tycker det är roligt.
Jag tycker ändå också att jag kommer från en ”friskus familj” vi spelade tennis, badminton, simmade och jag tränade dessutom löpning och skidåkning, men jag vet inte det liksom sporrar mig inte och jag känner inte att det är något som jag tyckte var ”livet” liksom. Det var kul med dessa aktiviteter både med familjen och med träningslaget när man var yngre, men nu skulle jag inte vilja sätta min fot i några stora föreningar eller träningsgrupper och det mest för att det är så mycket annat i och med det. Bakning, målning, medlemsavgifter och en massa åtaganden som man ska ha dåligt samvete för att man inte har tid med och som man bara önskar man kunde få slippa så man han fixa med tvätten eller göra läxor med barnen eller allt annat som man gör varje kväll för att hinna med sig. Vill barnen idrotta ”fine” då får jag väl ta dom åtaganden som följer med det, men mer gör jag inte.
Usch vad pessimistisk jag vart nu och seglade iväg gjorde jag också, men det är lite dagens föreningsliv som liksom också tar död på det roliga många gånger.
Häng på mig , så får du in en rutin 🙂 Går praktiskt taget varje dag ….. Olika rundor och olika underlag !! Kram och rätt tänkt 🙂
Ja problemet är väl bara att jag måste ta det när tid finnes och det är svårt att anpassa det till någon annan, men lite lättare blir det ju på helgerna. Du kan ju iof gärna sms:an någon gång då du ska ut så kan jag ju se om det funkar. Skulle verkligen behöva en spark i arslet, men når tyvärr inte själv och har svårt att ta det på allvar när andra ”försöker”.