Avslutade eftermiddagen med att få denna migrän som jag tycker har hållit sig borta så länge. Det är så otroligt svårt att beskriva migränen, men det är något av det mest plågsamma man kan tänka sig. Jag har en migrän som gör mig både ljus- och ljudkänslig. Så förutom att jag har ont som sjutton i själva huvudet så gör ljus och ljud att jag får tårar i ögonen och ”burkigt eko” i huvudet. Man skulle kunna jämföra det med om man ta på sig en plåtburk på huvudet och ställer sig under ett stenras så små och stora stenar rasar ner på en och på hinken. Det gör ont av att stenarna ramlar och ljudet är så högt och ekar. Om man kombinerar det med att någon står med en stark lampa och lyser en rakt i ögonen samtidigt så är man något närmare hur min migrän känns. Å det är inget trevligt. 🙁
Vid det här laget så har barnen lärt sig, faktiskt även Alvin trots att han bara är 3 år att mamma behöver dämpad ton och mörker runt om sig. Jag lade mig i sovrummet i mörkret med en kudde på huvudet och en under. Barnen kom in lite då och då och kramade på mig och gosade med mig och det går jättebra bara dom pratar lugnt och dämpat så fungerar det hur bra som helst, men om dom springer omkring och skriker, stojar eller busar spelar det ingen roll vart dom är för det gör så ont i mitt huvud så tårarna rinner.
Förut så gick jag alltid ner i gästrummet i källaren, där är det svalt, mörkt och tyst, men då missar jag ju all vardag med barnen och prat om vad som hänt under dagen osv osv och det är en viktig del för mig ändå att få höra varje dag. Men nu när barnen är så förstående för mammas migrän och så gulliga så kan jag ligga i sovrummet och barnen kan lugnt komma in en och en och mysa och prata i lugn ton med mig och det är jättemysigt och gör absolut inte migränen sämre.
Senaste kommentarer