Ibland kan man bli road av otroligt lite, men igår när vi var på väg hem så stannade vi till på ett ställe för att ta kisspause och få i oss lite frukt. Och då när vi stod där som bäst och rörde på alla stela knän och leder efter att ha suttit i bilen en stund fick jag syn på en kråka som var på en något isig plats lite längre bort. Det var antagligen väldigt halt och tur att inte det var människor som gick där för inte ens den stackars kråkan kunde stå på denna hala plats. Jag skrattade och skrattade för något gott måste ju ha suttit fast i denna is för kråkan återkom hela tiden till mitten av isen och lyckades oftast få tag i något med näppen och i och med att den skulle börja dra i det eller försöka picka loss det så halkade kråkan och hamnade antingen på sidan med benen rakt ut eller upp och ner med benen spretande upp i luften som två antenner. Det här höll säkert på i 10 minuter innan vi for därifrån, men jag kan inte begripa att kråkan var så envis och bara skulle göra samma sak om och om igen.
Det är svårt att beskriva hur det såg ut och trots att vi stod där i 10 minuter och skrattade åt den stackars kråkan så kom jag aldrig på att ta fram telefonen och knäppa en bild, men jag lovar att vi jobbade friskt med skrattmusklerna för det såg så otroligt roligt ut.
Min slutsats är att kråkan antagligen fått ”pippi”
Senaste kommentarer