Kan inte mer en ärligt erkänna att jag är lite nervös för att vi idag ska få veta om Emelie anses ha mer problematik en vad man hittills konstaterat. Samtidigt är jag lättad att vi äntligen kommit så långt så att vi faktiskt kan få något svar om detta. Många enkäter har vi som föräldrar svarat på och vänt ut och in på uppväxt, ärfligheter, egenheter, handlingar i olika situationer. Samtidigt har Emelie fått svara på en massa frågor, tyckt och känt, svarat och svarat om. Emelie har dock tyckt att uppmärksamheten har varit väldigt roande och rolig. Sällan får man vara så mycket i fokus och berätta så mycket om sig själv, sina kompisar, sina intressen, vad man tycker om och inte tycker om som när en psykolog, läkare eller kurator från BUP sitter framför en. Dom har nästan hur mycket tid som helst, enligt Emelie i alla fall.
Visst blir Emelie trött av all koncentration och alla frågor och allt funderande, men jag tror ändå att det bara är en positiv upplevelse för henne.
Idag är dock inte Emelie med utan nu först ska vi vuxna få höra deras utlåtande och få till någon form av handlingsplan om hur vi ska gå vidare och sedan får vi utgå från det i fortsättningen.
Som vanligt är jag i god tid då jag tagit sen lunch så jag passar på att läsa lite bok medan jag väntar.
Och du, vilken oerhörd tur hon har som har just er som föräldrar! Och vilken tur ni har som fick just henne att utvecklas tillsammans med och älska! Hon är ju inte sina diagnoser 😉 men det vet ni ju redan!
Jo, det vet vi och det är ju så sant så. Jag är nog mer bitter och känner lite ledsamhet och hopplöshet pga samhället och hur man byggt upp allt så byrokratiskt krångligt. Men vi är jätteglada och jättestolta över vår bästa stora tjej!
Kikat in flera gånger för att se om du skrivit något… Har en bonus son, nu vuxen, med adhd och asperger… Och asperger diagnosen kom när han var 18.. En sorg först, fast vi visste ju sedan tidigare om hans svårigheter… Är inte vanligt att jag ”lämnar en kram” i en kommentar, men nu gör jag det! Kram till er alla!
Kan tänka mig att du vet vad vi har framför oss ändå och din kram värme. Tack snälla du för din omtanke och att du delar även din vetskap, kunskap och familjesituation. Kram
Gick det bra? Hoppas det gjorde det! Det är ju både dåligt och bra att få besked om problematik… Dåligt för att det var ”mer” men bra för att då vet man och det finns hjälp att få! Sedan är det lite sorg innan man smälter det och orkar ta nästa steg. Men ändå har man ju alltid vetat på något sätt… Annars skulle man ju inte sökt svar från början… Nu menar jag inte direkt er, utan mer egna erfarenheter…
Du har så rätt Hanna. Det gick egentligen som förväntat, men man blir ändå både ledsen, tom, besviken men samtidigt lättad på något konstigt vis. Ska försöka utveckla det hela då det processats lite. Tack för att du tänker på oss.