Hade hoppats på att det skulle gå lika bra denna morgon att komma iväg till dagis, men inte riktigt. Det där hemska skriket och gapandet om att inte tycka om dagis kom tillbaka i morse som ett brev på posten. Ändå så vart det ganska lungt när man kunde muta ungen med en pepparkaka. Jaja, jag vet att jag bygger på det hela, men va sjutton vi hinner inte stå och tjafsa med en fullständigt omöjlig pojk på morgonen och inte tycker jag det är något kul att börja dagen med en gråtande skrikande unge heller så därför mutar jag ungen med ett kex, en pepparkaka, en bananbit eller nåt bara för att få ro.
Det här året börjar ju helt underbart. Men 2 dagar i rad utan just något som helst gnäll alls över att lilleman måste till dagis det är väl bara en dröm antar jag. Ska låta det gå ett tag innan jag ger upp och bara låter ungen skrika livet ur sig på morgonen, vem vet kanske det någon gång funkar utan gnäll helt och med lite glädje att få åka till dagis.
Senaste kommentarer