Min äldsta dotter som är 12 år har idag tagit sin första Gardasilvaccinering av tre. Problemet är bara att ungen är fullständigt skräckslagen och helt oresonlig vad gäller sprutor, blodprover och allt möjligt som har med stick att göra. Hon har ju ADHD och det ligger till viss del i den problematiken eftersom hon har enorm smärtkänslighet och speciellt då det gäller oförberedd smärta.
Idag kan man säga att hon inte var på samma våglinje som oss. Däremot gick hon med mig snällt till skolsyster och tog av sig jackan, men sedan var det stopp.
-Jag vill inte mamma!, jag vill inte! jag vill inte!
Samtidigt som hon säger det så sitter skolsköterskan Marie på vänster sida om oss och Emelie håller för sin vänsterarm med höger hand och ålar sig upp i knät på mig och sedan ner på golvet, tårarna sprutar och hon håller krampaktig tag i mammas ben. I samma stund tar sköterska nr 2 Christina vaccinationen i den andra armen vilket Emelie inte var beredd på. Det är jättebra att få det gjort och vi kan inte vilka oss när vi kommit så långt, å samtidigt så fick Emelie ett oförberett stick i högerarmen som hon tyckte gjorde 100 ggr ondare en det gjort tidigare och hon har dessutom en till ”dålig” upplevelse att gå igenom vad gäller vaccinering. Det är inte lätt att få till det riktigt bra och man känner sig inte som någon jättebra mamma direkt. Jag försöker se det positivt 1 tagen, bara 2 kvar och/eller det går säkert bättre nästa gång, men samtidigt så oroar sig mammahjärtat för att det ska bli lika negativt nästa gång. Vi som hade fått det att funka så bra 2 ggr tidigare då Emelie satt still och gömde huvudet i famnen på oss och sedan tog sin spruta, men nej inte denna gång och då får vi börja från början igen.
Vart ingen skola för Emelie idag utan hon åkte hem med mig istället och har nu sovit en stund och sitter och spelar spel. Nu ska vi snart äta lunch och hitta på något att göra här hemma så vi glömmer morgonens händelse.
(Lånat bilden från en läkemedelessida)
Senaste kommentarer