Annawii

MIN KLOCKA HAR STANNAT

(null)

För varje dag som går så faller insikten in om vad som hänt allt mer men det känns ändå så overkligt. Att han inte finns, att världen snurrar på som vanligt och att vi aldrig mer får träffa honom här på jorden. Det är en sådan djup sorg som
tränger sig in i exakt hela kroppen, i varenda cell. Särskilt ont gör det när vår älskade lilla C undrar när han ska komma tillbaka och besvikelsen som kommer när han inte kommer göra det.
Man går sönder och blir till tusen skärvor när man går igenom något sånt här. Det spelar ingen roll hur statk man är, man går sönder för det är så smärtsamt. Sen kommer man få sätta ihop sig själv bit för bit med tiden men jag tror aldrig man blir sitt
gamla jag igen, man är förändrad i grunden.
Nu väntar en tuff tid framöver i väntan på begravning så är tacksam att jag har vänner och familj omkring mig. Det, ihop med dagen olyckan skedde, kommer vara den värsta dagen i mitt liv. Att sätta någon som var så stark, varm och levande i jord, det
finns ingen rättvisa i det!
Ta hand om er och tack för era fina ord!
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    Så svårt..men sorgen går från något fruktansvärt till framåt..
    Har själv förlorat 4 nära släktingar i ALS.
    Det går i vår släktmanipulation.
    Ingen av oss vet eller vill veta vem som står som den nästa att bli drabbad.
    Jag kan sätta mig in i din sorgliga fruktansvärda situation.
    Bortom all sorg finns en öppning.
    Låt det ta den tid du behöver.
    Vet att det är så svårt…men hur kunde denna olycka hända.
    Vad hände din älskade Micke..

  2. Eva

    Läser dina ord, kan inte ta in dem <3
    Så ofattbart, så gränslöst sorgligt. Micke finns i Er närhet, för alltid. Blunda, och känn att jag kramar om dig <3

  3. Eva

    Läser dina ord, kan inte ta in dem <3
    Så ofattbart, så gränslöst sorgligt. Micke finns i Er närhet, för alltid. Blunda, och känn att jag kramar om dig <3

  4. Eva

    Läser dina ord, kan inte ta in dem <3
    Så ofattbart, så gränslöst sorgligt. Micke finns i Er närhet, för alltid. Blunda, och känn att jag kramar om dig <3

  5. Nina (minangelmelvin.blogg.se)

    Beklagar djupt din sorg. Vet av egen erfarenhet att sorgen är djup och mörk. Man vet inte hur man ska orka att leva med sorgen.
    Jag förlorade min son i februari iår. Tack vare att jag har två guldklimpar till att ta hand om så fortsätter man kämpa.
    Tänker på dig och era fina barn ❤

  6. Sara

    Tänker på er så ofta Anna. ❤️ Vill tipsa om två böcker om sorg, om du har ro att läsa, nu eller senare. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall (som förlorade sin man i sömnen när de hade en liten bebis).