Här sitter jag under en filt vid en sovande Majken och försöker lära mig att carpe diem. Att njuta av nuet, så sjukt svårt det är! Trodde ändå jag var rätt bra på det men när jag läser denna bok inser jag hur mycket jag lever i framtiden i tankarna. Framtiden vet vi ju faktiskt ingenting om och kanske går det att styra med tankarna hur den skall bli, kanske inte. Det vi vet är hur nuet är så better enjoy it!
Känns som att jag inte är den enda som slukar självhjälpslitteratur för tillfället.. De gånger jag varit på biblioteket för att hämta reserverade böcker och letar efter mina sveper jag med blicken över mängder av böckerna ämnet, som andra reserverat. Får bra idéer och reserverar dem senare själv också haha. Tror det är en bra grej att så många läser sådant här, kanske blir det ett mer fridfullt folk efter denna pandemi.. Förhoppningsvis en fridfull jag också.
Oroar mig för så mycket just nu vilket bara leder till att jag likt en magnet drar till mig negativa saker. Är arg så mycket, har ont mycket dessutom eftersom jag alltid tappar kroppskontroll när jag är sådan här. Det leder till att jag går in i saker, tappar saker på mig eller ramlar. Jag är värdelös på stress alltså haha. Så lika bra att försöka eliminera stress..
Är som sagt himla orolig för Bobbos förskolestart och hade tänkt mig läget innan den sker totalt annorlunda än nu. Min plan var att meditera mycket och hamna i harmoni, njuta extra mycket av att ligga bredvid honom när han sover middag, äta god mat tillsammans med honom och ha allmänt kul och bra och mysigt. Nu har jag då varit i denna negativa spiral där allt bara går fel, både Carro och jag är sjuka och har inte särskilt mycket energi. Eftersom Carro mår sämre och helst ligger i sängen är det rimligare att hon ligger bredvid honom när han sover middag. Jag känner ingen lukt eller smak (I know, har gjort ett test till och väntar på besked) så kan inte njuta av god mat på eeeeh.. samma sätt? Nej på inget sätt haha. Utöver att såklart kolla på honom när han äter vilket är gulligt. Eftersom vi är i coronalimbo kan vi inte gå till lekplatser och inte heller träffa hans kompisar. MEN detta har lett till att jag gick ringa hans förskola för att informera om att vi får skjuta lite på inskolningen och fick då prata med en person på avdelningen som jag fick sååå bra känsla runt! Så det känns ju väldigt fint att det jobbar en sådan person där. Dessutom kan jag nu till och med tänka att det kommer bli väldigt roligt för honom att träffa andra barn igen och leka på förskolans gård samt inomhus då. Så det har liksom lett till bra saker också. Så, nu njuter jag av det ögonblicket; aummmmmmm.
Nu skall jag lösa vidare och bli ännu mer upplyst.
