Anna-Karin Nauckhoff

Vår julafton blev nog min favoritjul

Hej! Och god jul! Om man kan säga så ännu haha men det kan man väl? Är ju ändå dagen efter annandag JUL.

Aaa tänkte vi skulle ta en liten titt på min jul här. Den var nämligen himla fin! Ett nederlag var ju att jag inte kunde fira med min älsklingsbror som jag brukar.. men vi var ansvarsfulla och tog det säkra före det osäkra. Istället firade vi bara vi i huset + Carros bror, hans tjej och Elvis andra mamma.

Eftersom vi var i Thailand förra julen och inte alls direkt firade jul blev det här som Bobbos första jul, vilket ju gjorde allt extra fantastiskt. Samt svåravvägt. Ville ge honom heeeela världen, men samtidigt varken stödja konsumtionshets eller förvirra honom med ett överflöd av presenter. Gjorde en kompromiss och gav honom en boll som var jordklotet.

Hehe nä, det blev inte det enda han fick, han fick även böcker och lite saker med hjul av oss. Samt av de andra då. Han älskar böcker och saker med hjul, och nej det är ingen omskrivning av bilar, han gillar allt med hjul men mm även bilar så blev en del bilar.

Vi gjorde vårt bästa för att strössla ut julklapparna lite under dagen så det inte skulle bli för stor chock med allt på samma gång..

Han åt pepparkakor för glatta livet så därför har han pepparkaka runt munnen på typ alla bilder haha, var även väldigt ivrig med att ge pepparkaka till alla andra, mitt gulliga gull..

Här springer han snabbt fram och tillbaka mellan pepparkakorna och alla för att se till att alla har. Men oh hjärtat! Smälter ju. Apropå att springa kan det här vara årets bästa julkort haha..

Så himla gullig Majken i julklänning där också!

Bobbon uppmärksammade tomtens ankomst med ett tyst -där. Och uppskattade väldigt mycket sina julklappar men fick smått panik när han skulle sitta i tomtens knä. Vilket han därmed givetvis inte behövde:)

Jamen maten var god, sällskapet fint och ångesten -till skillnad mot så länge jag kan minnas på just julafton- minimal. Skönt! Har alltid haft ångest på julafton, ända sedan jag var liten. Någon form av välmåendeångest tror jag, tanken på de som inte har det bra har slagit till med extra och full kraft. Sedan min mamma gick bort för 15 år sedan har det varit ännu värre med julafton och jag har haft några riktiga mardrömsjular då och då. Men i år – tror jag till och med jag skulle säga att det var den bästa jag kan minnas:) Tackar min lilla familj för det!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.