Familjen Annorlunda

Om att utmana sig själv:)

Jag vet att det kan vara svårt att tro, speciellt för de som tycker att jag har starka åsikter om saker och ting och gärna yppar dem både vitt och brett:) Men jag är löjligt feg.

Eller blyg, rädd, försiktig, taskigt självförtroende och så vidare:)

Jag är ungefär hundra procent bättre på att skriva än på att prata, speciellt om jag vill få fram något viktigt.

Här på bloggen, eller när jag får frågan att skriva nån debattartikel så kan jag tänka efter, formulera mig, läsa igenom, ändra och sitta och fundera, leta efter rätt ord. Det skrämmer mig inte ett endaste dugg, jag vet vad jag tycker och jag står för det in i döden:) Jag kan ändra åsikt om jag blir överbevisad eller får andra inputs som gör att situationen förändras, det är inga problem jag är liksom inte My way or the highway.

 

 

Jag har inga problem med skrift alltså:)

Där kan jag vara lustig, briljant och nästan låta som om jag är allmänbildad, och ibland klämma till med något dräpande.

Men ska det pratas…då jäklar är  det värre;)

Över huvudtaget så tycker jag om att lyssna. Jag sitter ofta tyst i stora sällskap och för det mesta så framförs min åsikt av någon annan så jag kan instämma:) Det är bra för jag har inte alls lika enkelt att formulera mig i tal. Jag gillar inte att tala inför fler än en eller två personer. Känner jag folk däremot då kan jag vara svår att få tyst på;)

Jag önskar att jag var en såndär som bara snackar, vitt och brett, med alla om allt och inget. Jag jobbar på det., för jag tänker att livet borde vara så himla mycket enklare då? Att bara öppna munnen och fråga om man undrar nåt, eller snacka på. Eller gå fram till Eric Dane och bara giddra;) Jag vet att jag är uppfostrad på en tid då det var oartigt att fråga, man skulle vänta på att folk berättade själva. Att det var nosy att fråga. Snokigt.

Det spelar såklart in.

Men huvudanledningen är att jag är blyg och feg. Jag låtsas som om jag inte är det, och folk blir ofta förvånade när jag säger det, så fake it till you make it stämmer kanske;)

Med åren har jag ändå insett att det är rätt kul att utmana sina rädslor. Det är fruktansvärt, men på nåt märkligt vis så är det fruktansvärt kul OCH vidrigt. Samtidigt ;) Och det roliga överväger helt klart.

Alltså tackade jag ja till Familjen Annorlunda. Hela familjen ville vara med, men jag var feg. Sa till sist okey då, jag håller mig i bakgrunden… Eh…? Lite korkat att tro att det skulle funka;)

Men i och med det så hade jag ju redan vågat något skitläskigt, så då var det bara att fortsätta. I stort och smått. Alltså har jag tackat ja till intervjuer, att vara med hos Malou, att prata i radio, göra Webb-tv.. Jag har gett mig i väg till Hola Folkhögskola  utan att känna någon, utan att ens begripa hur man åker tåg;) och sen flera andra folkhögskolor. Jag vågar köra bil i Stockholm, och jag vågar åka på event ensam utan att känna någon. Jag vågade klättra upp för Skulebergets 250 meter branta väggar:)trots att jag fan är höjdrädd när jag klättrar upp på taket hemma..

 

Och nu har jag vågat tacka ja till att föreläsa:)

I början av november kommer jag och Mirka att föreläsa tillsammans, och det ska bli superkul:)

Vi kompletterar varandra, Vi har två historier som på många sätt är väldigt lika, men på andra helt olika.

Spännande, så nu gäller det att strukturera upp något bra,

Har jag bara ordning och reda i mina papper så vet jag att det funkar, allra helst som jag ska prata om mig själv, och inte kärnfysik;)

Ni som bor i närheten av Enköping och vill hör det här, håll utkik så kommer mer info. Ni som vill att vi kommer och föreläser hos er nån annanstans i Sverige..tja, det är inte omöjligt:)

Jag känner redan nu att det kommer vara hur kul som helst:)

 

 

hösthimmel

 

Idag har jag annars mest bara städat, röjt, tvättat. Fixat fransarna, och ni ska få se sen, måste ha hjälp att fota:) men det är en helt ny böj:) Jag älskar det!

Doris fick en långpromenad på några timmar på kvällen, jag fick sällskap av syrran och vi gick och babblade och kanske att vi pallade ett äpple med:) Finns inga godare än pallade äpplen, mina egna tex smakar inte alls så bra;)

 

I morgon ska jag åka och gosa med tvillingbebisar ♥♥ så mysigt:) och sen träna på kvällen.

Nu måste jag fixa lite, massa mail som måste svaras på…. gahhh, men lika bra att få det gjort.

 

Natti natti :)

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jungfrumamma

    Det är nästan alltid lättare att uttrycka sig i skrift tror jag. Allra helst när man ska uttrycka något. Man behöver inte vara rädd att säga fel eftersom man kan sudda ut och skriva om hur många ggr man vill! Därför nätmobbing blivit så vanligt också. Man behöver liksom inte bli konfronterad på samma sätt.

  2. Mamma bläckfisk

    Heja dig!! Jag är också blyg och feg, men låtsas som om jag inte är det, så jag vet precis vad du menar. Livet verkar onekligen vara mycket enklare för de som föds utåtriktade och självsäkra.

Comments are closed.