Har ni läst den lysande skribenten Andrev Waldens senaste krönika i Aftonbladet om det här med att vistas i offentliga miljöer med småbarn? Alla dessa ”trevliga familjeutflykter” till överbefolkade platser som så ofta slutar i katastrof och hur du då beter dig för att liksom överleva.
”Innan jag blev pappa brukade jag hata föräldrar som lät sina barn skrika på bussen eller rusa mellan restaurangborden. Jag föraktade den där tomma blicken. Och den halvöppna munnen. Som om de inte hörde eller ens bekymrade sig. Nu vet jag. Att man hör och bekymrar sig men att det finns en jordfelsbrytare i huvudet som slår ifrån när det blir för mycket. Man går liksom in i ett slags strömsparläge där alla funktioner utom de kritiska stängs av och ambitionsnivån sänks till ”lever barnen?”.
Denna text – LÄS HELA HÄR – sammanfattar allt så väldigt bra. Just detta strömsparläge. Kunde inte hålla mig från att försöka göra en liten Päronmorsan-tolkning.
När jordfelsbrytaren slår ifrån…
En känsla som även känns igen från jullovet då jag ritade den här seriestrippen.
Eller denna seriestrip, inspirerad av en av mina allra första bussturer som nybliven förälder. Då jag ännu inte hade lärt mig att gå in i strömsparläge…
Ni vet den där känslan?
Vad har ni för tankar kring det här med offentliga meltdowns? Hur var er första bussfärd med kids? Hur coollugna är ni när – och om – ni åker på utställningar och utflykter i offentliga miljöer med kids som vill klättra på väggarna?
Och kolla in dessa seriestripar i länkarna här nedan tills jag återkommer med nytt väldigt snart igen. Ritar för fullt och redan i morn kommer mer upp på bloggen, så håll utkik 😉
4 sätt att umgås på när du har kids
6 klassiska skräckfilmer som egentligen handlar om att vara småbarnsförälder
7 saker du INTE visste innan du blev småbarnsförälder
För er som undrar hur det går med Päron till morsa-boken? Här hittar ni det senaste…
FLER teckningar om småbarnslivet hittar ni som vanligt på instagram.com/ettparontillmorsa. Och på facebook.com/ettparontillmorsa 🙂
Att prova ut skor… Något vi gör högst 4ggr per år… Värsta världskriget, varje gång! ?
Oh my, DET känns igen, gör vi också väldigt sällan, haha. För att inte tala om frisören? 😉
Den sista bilden har varit min bussresa med min 2-åring de senaste 3 dagarna. Gallskrik för han inte fick trycka på knappen. Gallskrik för att han inte fick springa i bussen. Gallskrik för att han inte fick sitta i busschaufförens knä och se ut. Gallskrik för jag ville ta av hans jacka. Gallskrik för jag inte tog av hans jacka. Idag skötte han sig dock exemplariskt, dvs han somnade i vagnen.
Känner igen detta! Svårt veta vad man ska ta sig till när det där händer… en blir ju desperat! Skönt det gick bra i dag i alla fall! Drömmen om ett sovande barn när man är på väg nånstans 😉