Vi har konfererat några gånger på Hasseludden. Den här gången blev uppgraderade. Hoppla! Vi fick ett rum med utsikt. Man tackar!

På konferensen fick vi fint besök i form av Susanne Nemeth som är produktchef för Bonniers familjesajter. Vi diskuterade bland annat vår ”Rensa För Livet-kampanj” som i år ska bli ännu större och bättre. Den ska ”växlas upp”. Rejält.

Hann med ett snabbt dopp i plurret också. Inga snyggingar från Nyheter 24 som satt och tryckte i någon varm källa den gången. Thank god….

Vi träffade Helene Gustavsson som är marknadschef på Amelia.   Det här var en trevlig tjej! Vi hoppas på att göra bra samarbeten ihop framöver. Vi har hållit på hela våren och trampat igenom den här djungeln av produktchefer, webbredaktörer, marknadsschefer, eventfolk, chefredaktörer… Denna djungel av folk på Bonnier….Vi börjar bli som barn i huset törs jag nog  påstå.

Askan tog London och Rufus eksem gjorde så att det inte blev något Rhodos. Men kanske en tripp till Kolmården?-  ”Jag har feeeber” viskade en ynklig röst från kudden bredvid redan på morgonkvisten. Varför är det alltid som så att man tror att sin andra hälft går igenom en smärre förlossning så fort de får feber och en snorkråka i näsan?

Jag var helt inställd på att åka till Kolmården och tryckte därför i Levente en Treo och sen var vi på väg. Levente glömde badbyxorna, men hade med sig en kniv. Ehhh… jaha. ”Vi ska ju till vildmarken” deklarerade han.

Väl framme hälsades vi välkomna till rum 101. Snyggt nummer. Gissa vem som bor där?  Jo, antingen en Hyena eller konferensgäster. Konferensrum?! 500 kronor billigare och havsutsikt lät ju som ett klipp tyckte vildmarksmannen…

Parken och poolen var fin, djuren såg välskötta och glada  ut men jag vet inte vad det är med mig. Men jag får utslag på halsen av det där när alla ska gå samma håll. Irrade bort mig i Bamseland och när jag väl kom tillbaka till ”Hyenan” hade jag nästan lagt mig till med Östgötadialekt.

När vi sedan skulle åka in i Safariparken tar de inte betalt per bil utan de sticker in huvudet och räknar hur många ungar som finns i varje bil.  Förstår att de måste få allt och gå ihop och vara lönsamma, men det där är i min bok ett fult trick som jag inte gillar. Hursom. Vi fick boka ett bord i restaurangen en viss tid – trots att man egentligen inte fick det. Hade jag inte fått det så hade personalen fått smaka på Hyenan kan jag lova.

Har inte alla modebloggare en sådan här vinjett ”dagens outfit”? Ecochicas vill inte vara sämre! Tänk vad en weekend på Kolmården kan göra för inspirationen…

 

Familjen softade på Rosendahl Wärdshus i helgen. Sympatiskt ställe med sköna liggkuddar ute på gräsmattan.

 

 

Var på Rufus första ”utvecklingssamtal” i dag. Min samlade erfarenhet av dessa samtal från de senaste tio åren har handlat om att antingen sparka någon, löneförhandla eller avverka något annat obehagligt. Tacka vet jag utvecklingssamtal på dagis – där tittar man på filmsnuttar och dricker te.

Riktigt underhållande att se när Rufus bråkar med lilla Astrid om ett strykjärn. ”Han är ju ganska viljestark din son” sa fröknarna med ett snett leende. Undra vem han har fått det av…?!

 

 

Tomteverkstad eller monotont löpandebandarbete – kalla det var du vill.
Att packa 150 goodiebags med typ 25 prylar och papper är…eh sådär.  Men så blir det goodiebagsens Rolls Royce också!  Vårt We R Family-event ska bli super! Tänk att det kommer nästan 150 personer… blir nervös bara jag tänker på det. Vi ligger faktiskt före tidsschemat än så länge. Hör och häpna! Har typ aldrig hänt i vår historia.

Vi har flängt runt in i det sista med att fixa och trixa så det ska bli riktigt bra. Balanserade ut en låda med små blommor, tre trasmattor och varsin solros under vardera armhåla vid 18.00-tiden från ett köpcentrum och slängde in det i bilen. Vi har just fått vår garageplats. Riktigt sunkigt garage med noll luft. Och helt jävla omöjligt att parkera i. Vilket jag säger högt varje gång jag ska göra just det, parkera alltså. Hoppas inte stackars blommorna dör som får bo i bilen över natten…

Mannen tycker att det är en viss snedfördelning av gäller blogginlägg kring våra barn. Han anser nämligen att Sigge, vår hund, är vårt första barn, och att han minsann inte alls får så mycket uppmärksamhet som sonen Rufus. För att kompensera detta kommer här en svit av bilder på Sigge.

Sigge är för övrigt inte helt olik mig: Social, nyfiken, ganska klumpig, kärleksfull –  och klipper till direkt mot hanhundar som tafsar.

Sigge är adopterad till vår familj från Hundar utan hem. Han kom när han var 12 veckor från Irland där han hittats i en kartong i en park i Dublin.  Och ja, han är sjukt bortskämd.

Och nu blir det reklam… fast det gör vi så gärna för saker och ting som vi verkligen tycker är bra. Och det är det här! Jag och Rufus var bjudna på invigningen av nya ”Alfons hotellet”. Talk Rica Hotel ute vid Älvsjömässan i Stockholm har  gjorts om till ett hotell som verkligen är anpassat och roligt för barn – och för oss vuxna!

Jag som har haft förmånen att resa väldigt mycket i mitt ”tidigare liv” då jag jobbade i skivbranschen och släpade varenda sjungande odåga jorden runt, är bortskämd vad gäller fina hotell. Den senaste tiden har Loppi.se varit på en del mässor runt om i Sverige med övernattning på hotell. De flesta väl fungerande men helt utan själ  och ”konferansiga” liksom.  Men inte det här. Tydligen så är det människorna bakom Junibacken som har haft ett finger med i spelet. Det märks. Det var väldigt fint, påkostat och genomtänkt på alla sätt och vis – en ny favorit!

Och gamla PR- rävar som jag och Katarina är säger vi: Om det  någonsin har funnits någon som  tvivlat på Linda Skugge som Pr-konsult säger vi bara en sak: Don’t. Hon är grym.

Askan gjorde så att vår weekend till London blev inställd, sen brann det i sommarstugan och sen blev Rufus sjuk och blev inlagd på Astrid Lindgrens i fyra dagar. Hejdå Rhodos resan… Det är bara att konstatera – vi ska inte resa någonstans just nu verkar det som.