Hej fina!
Jag har fått några frågor där några har påpekat att jag är själv ganska mycket med Enzo. Och då undrat hur jag hinner och får ihop allting.
Och som svar på det så kan jag ärligt säga att det kan vara riktigt jobbigt och tungt vissa dagar såklart.
Vi har ju två killar till som spelar hockey och som är en väldigt tidskrävande idrott (som vi älskar trots det). De har träningar och matcher ungefär 5-7 dagar i veckan och min man som då är hockeytränare är borta mestadels av vardagseftermiddagarna/kvällarna och på helgerna delar vi oftast på oss för att vara med båda killarna på varsitt håll.
Det blir liksom en livsstil.
Men det som kan kännas tungt emellanåt är att jag knappt har någon tid för mig själv. Då menar jag inte egentid utanför hemmet bara, utan mer att kunna ta en dusch i fred utan att inbilla sig att man hör barnskrik.. ?
Jag har även jobb på sidan om som ska hinnas med. Och i många fall så kommer kanske din partner hem från jobbet och tar hand om den lilla en stund. Så du kan jobba utan att ha en liten bredvid dig. Men för min del så har jag inte mycket till spelrum att fördela ”jobbtiden” på. Jag försöker att jobba undan när E har somnat, oftast på kvällarna eller om det finns någon timmes lucka på helgen som killarna inte är iväg.
Däremellan så vill jag ju ge min uppmärksamhet och närvaro till mina barn och man.
Och sen ska livspusslet fungera med allt vad det innebär.
Jag är ingen super mamma, men jag gör så gott jag kan. Och jag försöker alltid att finnas till så mycket jag bara orkar.
Men ibland är orken som bortblåst och det dåliga samvetet smyger sig på ..
Det är de dagarna när jag känner att jag inte räcker till som jag kan känna att det vore skönt att få avlastning.
Men i det stora hela så älskar jag att få vara mammaledig med vår lilla skatt. Även om det finns dagar då allt känns övermäktigt.
Frisk luft är verkligen balsam för själen❣️
