När man är på bättringsvägen och känner hopp om att faktiskt orka åka på dagens event och träffa goa tjejer i Sthlm så tar det en ny vändning.
Hugo insjuknade och har fått samma skit som vi andra i familjen fick. Den som klarat sig ifrån det hittills är Enzo. Jag håller verkligen tummarna för att han slipper att åka på det här. Det skulle kännas extra tufft om han som är så liten nu skulle drabbas.
Ibland blir det bara inte som man har tänkt sig..
Men familjen går såklart i första hand, alltid❤️ Så nu myser vi inne tillsammans istället.
Om jag nu inte skulle ha varit mammaledig så skulle Hugo som 12-åring behöva att vara hemma själv om vi inte från första dagen ordnar ett läkarintyg som visar att han behöver tillsyn.
Hur galet är inte det egentligen?
Att gränsen går vid 12-års ålder och att någon ska behöva bedöma om barnet behöver tillsyn eller inte.
När man som barn blir sjuk så behöver man omvårdnad och kärlek.
Jag anser forfarande att Hugo är ett barn även om han kan ta hand om sig själv på många sätt och vis. Men är man sjuk i den åldern så kan det vara skönt att ha någon hemma som ser till att man får i sig vätska och något att äta. Att bli ompysslad bara helt enkelt.
Jag förstår att man måste dra gränsen någonstans, men inte vid 12 års åldern. Sen är det såklart en bedömning som man som förälder gör, hur sjuk barnet är och om barnet faktiskt kan vara hemma själv utan tillsyn.
Alla barn är ju dessutom så olika och utvecklas olika. Vissa är mer känsliga än andra och behöver ha en vuxen närvarande i hemmet vid sjukdomar mm.
Vad tycker du om den gränsen?
Lilleman får vara med på bild då brorsan vägrade.
Det är verkligen så kul att se utvecklingen som sker hela tiden nu med Enzo. Men ibland önskar jag nästan att det inte gick så fort, att han skulle få vara bebis en liten stund till❣️
Kram Victoria
