Måndagen den 23/4 hade jag lite mer känningar än jag haft tidigare (gick ju med värkar fram och tillbaka i flera veckor och åkte in och ut på sjukhuset).
Men denna gång kändes det annorlunda på något vis. Jag kände hur jag blev upprymd och tänkte att OK nu händer det, jag ska snart föda barn.
Timmarna gick och jag ringde Fredrik och berättade att jag hade värkar som gjorde rätt ont och att det nog är på gång.
Han frågade mig om vi skulle åka in och jag svarade lugnt att nej vi avvaktar tills jag inte klarar av smärtan längre.
Jag visste ju att när vi väl åker in den här gången så kommer de inte längre att stanna upp förlossningen eftersom att jag hade passerat 35 fulla veckor.
Det gick ytterligare några timmar och det blev kväll. Värkarna hade inte tilltagit alls utan snarare lugnat ner sig.
Men jag var tagen av att ha gått med onda värkar hela dagen så jag gjorde kvällen rätt tidigt och gick och la mig för att sova.
Jag minns hur jag vaknade av att jag drömde att jag hade jätte ont i magen.
Tittade då på klockan som var efter midnatt.
Jag kände att magkramperna jag trodde bara var i min dröm faktiskt var på riktigt. Värkarna hade tilltagit medans jag sov.
Gick upp på toaletten och såg då att jag blödde en hel del. Då förstod jag att det var på gång.
Med ett leende på läpparna gick jag in och väckte Fredrik som då lite i panik ringde efter sina föräldrar som skulle komma och passa barnen. Men ingen av dom svarade i telefonen. Han ringde och ringde men inget svar!
Till sist ringde han sin syster som bor i närheten av deras föräldrar. Hon fick åka dit och väcka dom.
Fredrik började att bli lite små stressad över att det tog sån tid för hans mamma att komma. Men jag kände mig fortfarande väldigt lugn och gick och plockade de sista som skulle med i väskan mellan värkarna som kom med 3-4 minuter emellan.
Ett tag därefter satt vi i bilen på väg mot Huddinge sjukhus. Vi ringde in och förberedde dom på att vi skulle komma.
Väl på plats klockan 02:00 blev vi omhändertagna direkt in i ett undersökningsrum. Där kom en läkare in ganska snabbt och gjorde en undersökning.
Cervix utplånad, modermunnen öppen 5 cm.
Vi fick till oss att vi kommer att få vänta en stund innan vi får ett rum inne på förlossningen. Det var tydligen fullt därinne.
Jag frågade efter smärtlindring men fick snällt vänta med det tills vi fick ett rum på avdelningen.
02.55 Får lustgas (det var som en dröm att få andas igenom värkarna med hjälp av lustgasen). Jag blir lite halv borta av lustgasen och känner mig lite små fnittrig.
03.44 Ber jag om att få epidural. Värkarna gör NU riktigt ont och jag bara inväntar att läkaren ska komma och trolla bort smärtan..
04.15 Får jag epidural och kort därefter kände jag ingenting. Värkarna stannade upp lite och det hela drog ut på tiden.
05.29 Tar de hål på fosterhinnan och klart fostervatten avgår.
Värkarna tilltog då rejält.
05.31 Skalp CTG-reg inledd pga svårt att få god yttre registrering.
06.45 U-tappat 800ml
08:00 Minns hur jag ber om att få påfyllning av EDA som började att gå ur och värkarna tilltog då rejält och jag kände bara att jag kommer avlida snart av smärtan.
Bm frågar mig då om jag kan tänka mig att försöka stå ut en stund till eftersom att värkarna avtog lite när jag fick EDA innan. Och det ville jag ju inte, att de skulle avta igen så jag försökte med allt för att stå ut med smärtan en stund till.
Jag testade att stå upp och hängde över gåställningen. Det gjorde då så fruktansvärt ont och det tryckte på rejält. Kändes nästan som att han skulle komma ut och jag ville krysta.
Eftersom att smärtan tilltog så kraftigt så kände jag att nej fan heller jag måste ha påfyllning av EDA NU om det ska göra såhär ont.
08:20 Ber jag Fredrik ringa på klockan och bm kommer in. Jag sa att jag inte klarar det här längre och att det känns som att jag nästan vill krysta. Hon sa då att hon ville göra en ny undersökning och se om det hade hänt något mer.
Jag fick då till svar att det är dags att föda snart. Så det var bara att glömma mer smärtlindring och lägga mig så bekvämt som det bara gick för nu var det dags.
08.26 krystvärkarna började, kommer ihåg att det sved och brände där nere så sjukt mycket. Jag klämde Fredriks hand så hårt det bara gick och svor för mig själv..
Efter tredje krystvärken sa bm vill du känna på huvudet som är på god väg ut? Så jag tog min hand och fick känna hans lilla huvud. Jag fick då en ny kraft och sporre till nästa krystvärk.
08.38 en pojke föds, skriker direkt. Lägges hud mot hud mot mor.
Det går verkligen inte med ord att beskriva hur mäktigt det är att ha få upp sitt barn på bröstet. Första mötet, den obeskrivliga kärleken man känner från första sekunden.
Att jag fick uppleva en förlossning till en sista gång är jag evigt tacksam för♥
Vikt 2450 g 48 cm lång
