Inatt vaknade jag till något som jag oroat mig för många gånger.
Som ni vet så sover ju Enzo i sin säng till en början men vaknar oftast på nätterna och vill sova bredvid oss.
Jag vaknade inatt och bar över honom till vår säng.
Och vaknade sen senare av ett gallskrik, ett skrik som skär ända in i kroppen.
Enzo hade ramlat ner från vår säng. Jonathan låg på Fredriks sida och på något vis har Enzo rört sig så mycket så att han har tagit sig över sängkanten och ramlat ner.
Det som inte fick hända gjorde just det.
Jag tröstade honom tätt intill mig i min famn och han somnade om ganska snabbt igen.
Nu gick det ju ändå rätt bra trots allt men jag kan inte riktigt släppa det. Får så himla dåligt samvete för att det hände..
Mitt lilla hjärta som jag vill skydda från allt ont❤️
