Victorias Stil

Jag är fortfarande i chock.

Händerna skakar och jag känner som ett tryck över bröstet. Mår illa och känner mig allmänt konstig i kroppen och huvudet.

Vi mår bra.

Men är så skärrad bara och kan inte låta bli att tänka – tänk om!

Jag, Enzo och Jonathan var på väg på motorvägen. Jag skulle lämna Jonathan som hade träning.

När vi åker i omkörningsfilen hör vi hur det small till rejält, och bilen blev svårare att styra.

Jag kände direkt att något var fel och bromsade in försiktigt och bytte snabbt fil.

Vi saktade ner och körde in till vägrenen. Bilarna som åkte förbi bara pekade framåt på min bil.

Där satt jag med två barn i bilen på en motorväg, med en bil som ryker.

Jag bad Jonathan ringa Fredrik direkt. Och som tur är har han sitt jobb i närheten och snabbt var på plats.

Däcket var helt förstört.

Jag är så himla tacksam att det gick så bra som det gjorde. Men upplevelsen var hemsk.

Jag blev bara så rädd när bilen kändes så tungstyrd i den höga hastigheten. Rädd för att inte kunna skydda mina barn.

Men vi hade änglavakt med oss❣️