Vet inte riktigt vart jag ska börja…
Vill absolut inte börja dagen med att låta gnällig och klaga men det här är bara sanningen.
Dagen igår var rätt tuff, jag mådde verkligen dåligt och hade så ont i kroppen.
Att då underhålla en liten tar på krafterna. Jag gjorde mitt bästa och lilla E var rätt nöjd och belåten genom dagen.
Dagen gick och likaså kvällen. Vi var ensamma hemma medans killarna var i skolan följt av hockeyträningar till sen kväll.
Fredrik är ju hockeytränare så han var borta hela kvällen han med.
Enzo hade ett strålande humör och fick mig att känna mig piggare än vad jag egentligen var. Hans härliga energi smittade av sig. Så full av liv och glädje.
När killarna sen kom hem så hade jag badat Enzo för kvällen och skulle lägga honom. Han var övertrött och hade svårt att komma till ro.
Fredrik och jag turades om och försökte få honom att somna men det gick timme efter timme.
Till sist somnade han och jag kände verkligen hur energin rann ur mig, det sista som fanns kvar.
Vi gick och la oss vid elva tiden efter att ha somnat i soffan.
Hann sova en timme innan Enzo vaknade och gallskrek. Han var otröstlig.
Vi försökte med det mesta men det började om hela tiden så fort vi la ner honom.
Efter en stund fick han lite ersättning och somnade sen om tätt intill mig.
Jag somnade också och det hann gå någon timme innan det var dags igen.
Det brände bakom ögonlocken och huvudvärken smög sig på.
Såhär har natten varit för oss. Och det höll på så fram till morgonkvisten.
Efter lite gröt och bus nu på morgonen så sover han skönt i sin säng.
Jag antar att han är lika slut som jag är efter natten som varit, för det tar verkligen på krafterna.
Att inte få sova om nätterna när man dessutom är sjuk är tufft men this is life. Livet som småbarnsmamma är inte alltid lätt men oftast väldigt underbart❣️
