Hej fina♥
Vaknade upp med huvudvärk, måste bero på vädret som är. Här är det grått och trist och regnar smattrar utanför fönstret. Hade tänkt att gå ut på en promenad men det får vänta tills det har slutat att regna, under tiden passar vi på att mysa inne istället.
Det känns verkligen som att veckorna bara springer på, hinner knappt med. Och Enzo växer och utvecklas så det knakar. Min lilla bebis är inte så liten längre. Njuter så av att få tillbringa dagarna tillsammans med denna lilla godbit, han är så glad och nöjd liten kille som älskar all uppmärksamhet som han får. Speciellt från sina storebröder♥
Tycker att det är en sån mysig tid nu. Enzo är så med och är nyfiken på det mesta. Försöker ta tillvara och njuta till fullo, för denna tid kommer ju aldrig tillbaka.
Något i mig får det att kännas lite ångestladdat med att försöka ta tillvara på tiden. Kanske beror det på att jag vet att det är sista gången vi går igenom bebistiden och därför känner jag någon slags ångest över att inte missa något. Eller är det kanske bara känslan att jag känner att dagarna bara rinner förbi alldeles för fort?
Känner du igen dig i mina känslor? Det är svårt att beskriva hur jag egentligen känner med ord..
