I går tillbringade jag och Jonathan timmar på sjukhuset.
Han skadade tån när de spelade fotboll i måndags och vi trodde då att det ”bara” var en stukning.
Jonathan är så tålig och brukar inte klaga så mycket om han verkligen inte har jätte ont.
Han lekte vidare och dagen därpå så haltade han mer och tån hade svullnat upp ordentligt och var blå.
Så vi åkte in igår och han blev undersökt och röntgad. Det visade sig att han har en fraktur i tån.
Min älskade unge som längtat så efter att få åka iväg på hockeyläger i ett halvår nu. Han och sin storebror och flera andra vänner skulle för första gången ta tåget själva med ledare utan mamma och pappa. Så händer det här precis innan.
Sån otur och besvikelse för honom. Det gör så ont i mitt mammahjärta att se honom så besviken och ledsen.
Läkaren sa att han kunde åka med iallafall men att han kanske inte kan delta på allting. Att smärtan fick avgöra hur mycket han klarar av och orkar. Det påverkar inte foten och kan inte bli värre.
Ena ”jaget” säger att han vill åka och det andra ”jaget” säger att han tycker det känns jobbigt att inte kunna delta i alla aktiviteter.
Han är envis och en riktig vinnarskalle som verkligen älskar att idrotta så för honom är detta fruktansvärt jobbigt att missa❤️
Ja ja fortsättning följer..
