Hej min vän❤️
Idag har jag och Enzo varit på BVC och vägt honom.
Var så spänd innan om han skulle ha gått upp något i vikt. Kämpar ju på som bara den med att få i honom både bröstmjölk och ersättning var tredje timme. Ibland oftare.
Enzos födelsevikt låg ju på 2450 g och sen gick han ner lite på sjukhuset men som sedan började att vända uppåt igen innan vi fick åka hem.
Idag vägde han 2415 g så det går åt rätt håll. Vilket kändes väldigt skönt att se och få höra.
Annars har vi haft en mysig dag här hemma. Försöker hitta rutiner som funkar och komma in i allt, men det lär nog ta ett tag innan allt flyter på och går på rutin.
I kväll åkte jag iväg en sväng för att handla lite snabbt till killarna. Jag hade lite svårt för att komma iväg, jag fick liksom separationsångest innan jag ens hade gått ut genom dörren. Tänk vad de små liven gör med oss rent känslomässigt. Jag hade ammat honom innan för att sedan lämna över en stund till F. Men ändå så tog det emot att lämna honom..
Fler som känner igen sig?
Även om man vet att de har det bra och klarar sig utan mamma en liten stund så är det jobbigt och tar emot.
