Hej från bebisbubblan❤️
Jag får liksom inte nog av att kolla på min lilla godbit. Han är så snäll och go❤️
Han följer definitivt sitt mönster som följt med från tiden under graviditeten. Det är att vara pigg om kvällarna/nätterna. Han är klarvaken och tittar nyfiket med sina vackra ögon och snuttar mer än gärna på mig hela tiden. Det är tur att han är så himla söt och att jag blir så glad av att se det där lilla söta ansiktet som man väcks av flera gånger per natt. Men jag klagar inte, jag är bara så glad över att han är här nu min lilla Enzo❤️
Ni är flera som skrivit och frågat mig hur det känns att få en liten ”sladdis” när mina andra barn är stora.
Och så här tänker jag om det..
Det känns verkligen som att sista pusselbiten i familjen är på plats. Så älskad och efterlängtad från första stund.
Att få barn tidigt som vi fick och ha ”stora” barn och sedan börja om igen är något av det bästa vi har gjort. Jag kan inte riktigt förklara känslan, det känns bara så magiskt och stort att få uppleva och vara med om det en gång till, både när vi och syskon är äldre och kan vara mer delaktiga på ett helt annat vis. Det är verkligen så fint att se hur glada mina stora killar är i sin lillebror och hur kärleksfulla dom är mot varandra❤️
Jag blir verkligen varm i hela hjärtat av att se mina killar tillsammans. Och jag är så tacksam över min fina familj.
Men hur känner du både i kropp och knopp av att få en tredje så här några år senare när de andra blivit stora? Min minsta är 8 månader, skulle verkligen kunna tänka mig en tredje men tror inte att min knopp orkar det. Min 5 åring är aktiv o dra fram hela tiden. Min 8 månaders vaknar fortfarande 1 gång per natt o ska ha mat o reser sig utmed så jag få ta bort allt.
Ibland känner jag ” tänk om de kunde bli stora” men allt som oftast så njuter jag här och nu.
Utifrån korten att döma så verkar dina pojkar jättegulliga och lugna. Väluppfostrade!