Hej fina❤
Idag har jag verkligen tagit det lugnt, men trots det har jag haft rejäla sammandragningar som smugit sig på nu på eftermiddagen. Jag hoppas så innerligt att det snart ska avta. Men nu fick jag iallafall en liten spark i baken för det och slängde genast in lite bebiskläder och filtar i tvättmaskinen. På något konstigt vis har jag dragit mig för att göra det. Fast att jag någonstans vet att det är bra att ha det gjort så har jag liksom velat skjuta på det lite omedvetet på något vis. Men hoppet lever för varje dag som går och mini får vara kvar i magen. Men jag skulle faktiskt själv bli förvånad om han stannade kvar mer än 3-4 veckor (bara för det så gör han säkert det) hihi och det är ju bara bra om det nu skulle bli så. Men jag vill åtminstone ha förberett och vara redo med BB väskan om det sker snart.
Jag har haft mycket tankar kring förlossningen de senaste dagarna och drömt en hel del märkliga drömmar om det också. Jag antar att jag försöker göra mig redo för vad som kommer att komma. Beroende på hur mini ligger och vilken vecka jag är i när förlossningen börjar, avgör ju om det blir en normal förlossning eller om det blir ett kejsarsnitt.
Jag önskar så att få uppleva en normal förlossning en sista gång men kommer det inte att bli på det viset så kommer det bli bra oavsett det vet jag.
Om jag tänker tillbaka så minns jag inte riktigt hur smärtan vid mina tidigare förlossningar kändes helt, eller det har jag nästan förträngt. Det jag minns är att jag tänkte att jag aldrig mer skulle göra om det igen pga smärtan. Jag minns att jag använde lustgasen tills jag svimmade av för ett försök till att fly i från mina värkar. Och att epiduralen hjälpte mig igenom smärtan. Trots dessa minnen och känslor vill jag inget hellre än att få uppleva det en sista gång. För när de väl var ute så var det som att smärtan försvann på sekunden. De lyckoruset man befinner sig i just där och då över vad man precis klarat av är det absolut bästa man någonsin kan tänka sig. Att få upp sitt lilla barn på bröstet och höra det första skriket är så mäktigt❤
Tryck gärna på hjärtat om du gillar inlägget♥
Åååh, vilka söta små minikläder! Jag är så spänd för din skull och önskar er all lycka till under förlossningen <3
Hoppas ni haft en underbar helg!
Kram <3
Ja visst är som söta, känns som små dock kläder. Tänk att strl 44 var förstora för vår kille som kom i vecka 33.
Stor Kram
Hej! Är själv gravid v34 (33+3) med mitt första barn. Som med största sannolikhet är en liten flicka. Går och längtar efter förlossningen med en blandning av glädje och rädsla.
Hoppas så att er lilla mini väljer att stanna kvar i magen ett bra tag. Jag föddes i själv i v32 (31+6) och även fast allt gick bra så har jag till viss del haft en rädsla för att min lilla ska komma tidigt också. Nu har det ju hänt otroligt mycket sen jag föddes (30 år sedan) , men ändå känns det lite läskigt att tänka på. Var rädd om er !
Hej Frida!
Tack snälla du! Förstår din oro, men skulle er lilla komma nu så kommer det gå jätte bra.
Vårt andra barn kom i vecka 33 och det har verkligen gått bra för honom.
Stor Kram och lycka till med allt