Igår blev bebisen en hel vecka gammal! I vanlig ordning är tidsuppfattningen helt skev, kan inte fatta att det redan är en vecka sen jag blev upprullad superakut till op men samtidigt känns det som att han varit här mkt längre än så.
Precis allt med honom går framåt och personalen tycker han är väldigt försigkommen för att vara så liten. Han har börjat amma några ggr om dagen när han inte är för trött, prematurer sover nästan jämt. Han har även fått sitt första bad vilket var väldigt uppskattat. Han låg och gjorde små simtag med benen och såg ut att ha det mysigt!
Vi är helt fascinerande över hur fin han är och vad han kan redan, han lyfter sitt pyttelilla huvud och försöker kravla sig fram. C som blivit förälder för första gången är verkligen golvad av kärlek till det lilla knytet, jag som gjort det två ggr förut har varit mer förberedd på förälskelsen man känner för sitt barn.
Nu vill jag bara bli frisk och få vara med dem hela tiden och få komma hem och vara med de andra barnen också, saknar dem så mycket.
