Vattnet som gick

Jag kom tillbaka till antenatalen på eftermiddagen och C mötte upp mig, jag fick prova att kissa vilket funkade väldigt bra och uterus palperades väl sammandragen. Den hade slappat lite under op så jag fick förstärkt oxytocindropp efter, blödde ungefär en liter.
Kontrollerna var bra så jag blev nedrullad i sängen till neo för att äntligen få träffa min bebis. Jag kände mig konstigt nog nervös, det var så märkligt att han legat i min mage i 7 månader och nu var han ute och vi hade inte träffats!
Mitt minne från det tillfället är ganska blurrigt, hade fått massa smärtis och var så omtumlad. Men jag fick honom på bröstet och han var så liten och så väldigt fin och hans huvud doftade ljuvligt.
Minns inte hur länge vi var där, all tidsuppfattning är satt ur spel, tiden går så snabbt och så långsamt på samma gång.